- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
96

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

löje. Unge Somlings forskande blick röjde där, att först nu
fann han prosten Schaaf verkligt avundsvärd. Men vid
salongens tröskel dröjde systern och följde med en
sjukvårdarinnas ögonkast fadern och brodern.

Sedan prosten druckit te, bröt man allmänt upp och
ordnade sig för processionen.

Kistlocket skruvades på, och likvagnen körde fram på
gårdsrundeln. Vice pastorn ledde ut prostinnan, som skulle
påpälsas till kyrkogår dsfär den. Fosterdottern måste stanna
hemma för att lägga sista hand vid middagen. — Då erinrade
sig gamle Somling, att han hade på sig några oavsända brev,
drog upp dem ur kaftanen och såg sig omkring. Så vaggade
han stånkande bort till ett par bondgubbar, som med händerna
på rygg stodo och trampade i dörren till en kammare.

— Å, var snäll någon här och gå med dessa till stationen,
bad prosten och sträckte breven rätt ut i luften. Men ingen
tog dem.

Hans blodsprängda ögon blänkte till i häpnad, som om
de inte trodde sig själva. Då skakade en krum och
skäggig-gammal bonde sitt snövita huvud:

— Vi ha nu inte kommit hit för att gå till stationen med
herr prosten Somlings brev utan för att följa herr prosten
Schaaf till graven, sade han tryggt.

Somling blev dunkelröd och kastade huvudet bakåt, så
att kragen skar in i halsens hängande fetma. Men han fann
sig snart, stoppade ner breven igen, och i det han tungt vände
sig på klacken, genmälde han högtidligt:

— Ja, även jag har kommit för att följa eder prost till
graven.

Han var ombedd att förrätta jordfästningen, och alla
för-stodo, vilken betydelse han tillmätte denna sin uppgift.

Kistan bars ut.

Jämte bärarnas dova steg hördes endast snyftningar och
suckar samt prosten Somlings astmatiska stönanden, medan
han ordnade kappan och prästkragen. Endast han och änkan
skulle åka till kyrkan, de övriga skulle gå efter. — I ett av de
sista leden mellan en gymnasist och en torpare valde kandidat
Somling sin plats. Fröken Somling höll sig bland bond-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free