- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
110

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hem! sade han lågt. De gå hem!

Där gick en gammal gumma, det var bestämt mamsell
Henriksdotter, ty hon hade en säck på ryggen.

Var bodde mamsell Henriksdotter?

Och där gingo två små flickor med var sin tunga hämtare
i handen. Var bodde de?

— Nu gå de hem! sade Tomas lågt. Och då tänkte han
på far och mor. Far satt vid sitt skrivbord, och den gröna
lampskärmen lyste matt och gjorde rummet skumt. Spegelns
förgyllningar glänste som gnistor i skymningen, och röken från
cigarrkoppen på skrivbordet steg rätt upp.

Så satt han i går, och så satt han förra veckan, och så satt
han i fjol, och så hade han alltid suttit.

Och mor satt i ett hörn i salen och sydde på sitt
handarbete. Och det var tyst i hela huset. Bara klockan i salen,
som gick så långsamt: ticktack, och slamret i köket, när
jungfrurna diskade.

Och småsyskonen so vo i sina järnsängar, med röda
kinder; och gapade, och ibland blinkade ögonlocken till.

Så var det i fjol, och så var det i år, och så skulle det
bli nästa år, och alla år.

Klockan skulle gå, långsamt: ticktack! Ticktack!

Men vid fars skrivbord, där satt Tomas, och cigarren rök
på askkoppen, och pennan raspade på papperet och pratade
med sig själv, alldeles som glöden i kakelugnen.

Och ute jämrade popplarna och telefonsträngarna, och
lastångarna tutade långt till havs, och bränningarna brusade
i mörkret.

Men klockan sade bara: ticktack, ticktack!

— Alltid, alltid! Många, många, många år!

Det upprepade Tomas högt för sig själv: många, många,
många år!

Då kom Adrian på gatan med en hämtare i handen, och
han stannade, när han fick syn på Tomas.

— V-v-va gö-gör du där, To-Tomas? sade han.

— Jag tänker! sade Tomas.

— V-va tänker du på? frågade Adrian.

— Jag tänker på ingenting! svarade Tomas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free