Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i:––––––––– –––––—–––––––––
Ur Tomas Laok
Nej, tack, svarade Tomas, jag har just alldeles nyss druckit
kaffe hemma.
Men en påtår?
Nej, tack, jag dricker aldrig påtår.
Ja, då hälsade mamma och tackade så mycket! Men kan
jag inte få bjuda Tomas på ett äpple åtminstone?
Jo . . . tack! svarade Tomas till slut.
Och det blev fart i hans älskade, hon störtade sig direkt
på vedlårn, slog upp locket och dök huvudstupa ner, så att
hennes ställning mera tolkade den vänligaste sinnesstämning
än egentligen uppfyllde skönhetens krav, och när hon med
håret rasande ner över det brinnande ansiktet åter vände sig
mot Tomas, hade hon en stor påse i handen, och den räckte
hon fram.
Var så god! sade hon och tillade i övermåttet av sin glädje:
Ta så många Tomas vill!
Han tog emellertid bara ett äpple.
Ett till! trugade hon, och då tog han det också.
Och ett till! trugade hon igen, men då bockade han och
svarade nej.
Och därefter tryckte de än en gång varandras händer,
och så gick han sin väg.
Nu ville emellertid ödet, att samtalet mellan Tomas5 och
Idas systrar lockat fram Tomas5 småbröder, och som de hastigt
kommit underfund om vad som tilldragit sig, hade de beslutat
att också få sitt ben med i det stora kalaset.
Sålunda hängde de nu på staketet, då Tomas åter visade
sig på gatan, och när de fingo syn på honom, ropade de med
full hals:
Har du varit nu, Tomas?
Ursinnig sökte Tomas fly förbi dem bortåt gatan, men
med fördubblad kraft skreko de:
Har du varit nu, Tomas? Säg, har du varit?
För att rädda sig själv genom att inkasta tvedräkt i
fiendelägret slängde då Tomas ena äpplet över staketet, och medan
småbröderna under höga stridsrop drabbade samman, flydde
han bort, men i fönstren skrattade systrar och mödrar, och
Ida själv dansade med röda kinder i salen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
