Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
Men det heter, att mycket vill ha mer, och även här
besannades denna gamla regel. Saken var nämligen den, att
sedan Tomas känt och prövat med vilken ringa fara det var
förenat att framställa en hövlig och smickrande fråga, så fick
han dels en viss förnimmelse av självständighet och dels en
däremot svarande förnimmelse av maktbegär. Nu var efter
alla konstens regler Ida hans dam till den beramade balen,
men hans anspråk voro i själva verket något större; han tänkte
nämligen, att liksom han nu reserverat henne åt sig för detta
tillfälle, så kunde han väl rimligen också, på samma sätt,
reservera henne åt sig för framtiden och hela livet, och, vad man
än i övrigt kan ha att invända mot denna hans syn på saken,
logiken däri var i alla händelser odisputabel. Och det är inte
utan att logiken var nästan hans starkaste sida, icke minst
i känslolivet.
Nå, sagt och gjort!
Tomas vaktade på ett tillfälle att sätta sin plan i verket,
och det lät inte vänta på sig. Som Ida och han hade samma
väg hem, hände det så gott som varje afton, att han blev
hennes följeslagare nerifrån kajen och gatorna, då ungdomarna
skilts och var och en drog hem till sitt.
Dagen efter bjudningen, som var ett par tre dagar före
balen, kommo alltså Tomas och Ida vid 8-tiden långsamt
vandrande nerifrån stan.
Det var ett klart och vackert månsken, gaslyktorna voro
släckta, och staden var redan tyst, överallt i de mörka husen
lyste det, men endast en och annan människa syntes på gatan.
Tomas hade bestämt sig för att tala, då man hunnit till
Idas knut, och när de nu stodo där, belysta av det vackra
månskenet, sade han:
Tycker Ida, det är roligt^att bli min dam på balen?
Jo, visst. . .! svarade Ida, något undrande.
Tror inte Ida, att fast vi är unga, så kan vi ändå ha
allvarliga känslor! fortsatte Tomas.
Jo . . . visst. . .! svarade Ida, inte mindre undrande.
Och nog förstår Ida, att, om jag bjudit Ida till balen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
