- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
136

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

:,1- ......■’■ ■■■■ .........’ ■■■!■■’!! ■■ ■■■■ :\y

Ludvig Nordström

IV.

Man måste kanske vara småstadsbo född för att till fullo
kunna fatta, vilken uppenbarelse av livets fröjd och härlighet
denna gymnasistbal representerade för Tomas Lack och för
Ida. Deras fäder och förfäder hade före dem i tur och ordning
öppnat livets festlighet med dylika gymnasistbaler, och dessa
baler hade en gång i tiden symboliserat blomman av hela
landsändans kultur.

Nu var det lika definitivt slut med barnbalerna som med
knäbyxorna, genom hela nederskolan hade man klass för klass
bytt vedertaget öknamn, men gymnasisten var, från den yngste
till den äldste, endast ett, han var ”herre”.

Tomas Lack var alltså herre, och det var inte minst i
känslan därav som han friat till Ida, och det var, emedan han var
herre, som Ida kunnat ta frågan under prövning och svarat:
ja. Ty en gymnasist är redan en man i staten och första knoppen
till vilken hög ämbetsman som helst.

Sålunda, någon barnslighet kunde här icke vara fråga om,
samtalet vid knuten och det bekräftande handslaget voro av
statsborgerlig karaktär.

Och när nu förberedelserna till balen begynte, präglades
även de av samma allvar.

Kvällen före balen samlades man, alla de gymnasister som
skulle deltaga, uppe i gymnastiksalen, förut på aftonen hade
man lånat landskapssköldar, målade på papp, från
hushållningssällskapet, stora nationalflaggor från sedan många år
stadfästa hus, silverkandelabrar från andra, stolar och bord från
ännu andra, en bonde levererade granar, och musikanter samt
restaurator voro ordentligt vidtalade.

Snart var salen prydd, och på den förnämsta platsen hängde
gymnasiiförbundets fana av siden så tjockt som läder med en
apollinisk lyra i guld broderad på mitten inom tunga
lagerkvistar.

Ingen gymnasist kunde se denna fana vecklas i dagen
utan hjärtklappning, en gång var höst och en gång var vår
fladdrade den framför en skinande och stormande
mässings-orkester i spetsen för gymnasiet under gevär, som, följt av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free