Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nederskolans portörbehängda skara, tågade utom staden till
lek och stridsövningar. Den dagen kommenderas fana av
gymnastikläraren i parad med Svärdsorden på bröstet och fejad,
dragen sabel, och den dagen fingo även studentkandidaterna
bära sabel som underbefäl, och fanan fladdrade stolt och glatt
för konung och fosterland. Under denna fana hade många
marscherat, som nu voro professorer eller rådsherrar, och den
fanan symboliserade för var gymnasist hans hemligaste och
mest högtflygande dröm om framtida dater och ära.
Och när den nu fästes på salens förnämsta plats och hängde
där, stor, vit och grann, samlades alla gymnasisterna på golvet
i en andäktig flock och betraktade den; nu var arbetet färdigt,
verket krönt, den stora högtiden stod för dörren.
Man skildes efter att ha tillsammans dansat en fransäs
och några valser, och var och en gick genom den mörka natten
hem till sitt. När Tomas stod på sin bro och just skulle gå
in, fick han en idé.
Han vände sig om och lyfte på mössan för det svarta
fönster, bakom vilket Ida sov; sen gick han in.
Medan han klädde av sig och ännu sedan han släckt
lampan, var hans sinne uppfyllt av de känslor, som den vita fanan
uppväckt.
Han drömde om att en dag själv vara förbundets
ordförande och under fanan hålla det stora talet för damerna, att
få bära den på utmarschen, och hela tiden skymtade i
inbillningens dunkel bakom det hela Idas ansikte med av kärlek,
stolthet och beundran strålande ögon; och med deras blick
vilande på sig somnade Tomas äntligen.
Följande middag, då han kom hem, var hans första fråga:
Ha kläderna kommit?
Ja! svarade fru Lack, och sömmerskan Anna trädde fram
med kostymen på armen.
Ja, nu få vi se, vad herr Tomas kommer att säga! sade
hon leende.
Tomas granskade kostymen — den var brun som
kalvlever!! Hjälplöst såg han först på Anna och sen på sin mor.
Men den är ju brun! utropade han, och tårarna kommo
trots allt i halsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
