Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, det har du rätt i.
Jag talar me’n, Ta mig fasen. Annars säger vi opp
bekantskapen me’n!
Ja, kyss till! bekräftade Pippi, och bådas ögon gnistrade
av 6: 1-ornas solidaritet mot 7: 2-ornas tyranni.
Men Tomas hade gjort ganska egendomliga erfarenheter.
Ida hade dansat med honom de danser, hon var skyldig
honom som dam, men för övrigt hade han ej sett röken av henne.
Däremot var där en annan flicka, och det var Anna
Hö-kert. Hon var den vackraste av alla, hennes stora mörka ögon
glittrade som vatten, och ansiktet var betäckt av en underbar,
djup, mörkaktig rodnad, helt olik Idas genomskinligt klara hy.
När Tomas såg på henne, darrade hans mellangärde, och
han måste vända sig bort.
Alla de äldre gymnasisterna voro kära i henne, men hon
hade stundom, trots all uppmärksamhet, ett egendomligt jagat
uttryck i sitt ansikte.
Plötsligt stod hon framför Tomas, hon såg med sina
sugande ögon på honom.
Varför är ni så allvarlig? sade hon.
Tomas fann inget svar.
Kom och hälsa på oss någon gång! sade hon, och sen hon
sett Tomas ett ögonblick rätt i själen, som han tyckte, nickade
hon och gick.
Då kom Ida.
Talade du med Anna Hökert? frågade hon spörjande.
Nej! svarade Tomas.
Men det såg jag väl! svarade Ida.
Jaså! sade Tomas.
Säg, Tomas!
Hon talade med mig! svarade Tomas.
Då böjde sig Ida fram.
Inte vara sur nu, Tomas! viskade hon, och så var hon
borta.
Men dessa ord retade Tomas, och sen kunde han inte ta
sina blickar från Anna Hökert; och en gång skulle deras öde
knytas samman, det var, som om aningen berört både Anna
själv, Tomas och Ida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
