Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYT.
Ur havets stillhet stego de —
och på den våta sanden blevo deras fotspår
av havsdagg fyllda och i solnedgången
som pärlopaler skimrande av dunkel glöd;
och nattens stjärnor lika silverögon
förälskat speglat sig i deras svaga skimmer. —
Men när den nya gryningssolen kom förklarad,
vart steg var plånat ut och död
den glans, som glött i deras djupa spår. —
Säg, var det havets döttrar, eller var det
Selene och Endymion tillsamman,
som vandrat vägen här mot nattens möte? —
Yi veta ej —
och våg och sol och sand förtiga
sin ljuva hemlighet.
* * *
I MÄNNISKANS HJÄRTA SÅ MÅNGET TING...
I människans hjärta så månget ting
blir tyngre och större med åren:
vad en gång tycktes ett ingenting
kan få hennes hjärta på båren.
De ord, som man en gång talat i rus,
kunna bliva till domar och öden,
och en lustelds bråda och fladdrande ljus
kan bränna ett väsen till döden.
Vi människor växa som blommor och träd
och växlande vindar oss piska,
men aldrig finna vi ro och fred
för de ord som vindarna viska.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
