- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
155

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.CTs..O-*.
’♦ –––-

honom och göra honom beroende av sig för att riktigt få frossa
i sin hämnd och sin ovilja.

På samma gång var hon honom i hemlighet tacksam för
att hava befriat henne från den tråkige, dumme Henrik Cleick;
och efter Höglands hemkomst gjorde Gerhard Silfverstååhl
hennes tillvaro innehållsrik och spännande under en hel
vinters umgängesliv:

Hatade hon honom eller var hon honom tacksam för
historien med lyxkamelen — höll hon av honom eller var det
endast tacksamhetskänslor hon hade för den unge, fattige
löjtnanten?

Hon måste oberoende av allt detta erkänna för sig själv,
att Gerhard Silfverstååhl var en vacker, ung man, full av
liv och munterhet — och därtill obestritt garnisonens bäste
valsör. —

Gerhard Silfverstååhl blev den första irrationella faktorn
i Adolphine Bjelkenstjernas liv. och han blev även den enda.

Hösten därpå gifte sig Adolphine Bjelkenstjerna med
löjtnant Gerhard Silfverstååhl, en man, som hon en gång
hatat mer än någon annan människa i denna världen och i
Karlskrona. Det ansågs vara ett lysande parti för den fattige,
unge löjtnanten och han var avundad av de fleste. Det blev
ingen egyptisk vällust mer, men det blev relationer och
släktförbindelser med de maktägande i en grad, som han aldrig
drömt om, och när hans svärfar, den gamle amiralen, lagt sina
ögon tillsamman, var Gerhard Silfverstååhl redan kommendör.

Han var populär som sjöman, blev omtyckt vid hovet och
satt i flera år på sjöministertaburetten, som han lämnade med
friherretiteln till minne av kunglig ynnest och nåd och som
bevis på fäderneslandets tacksamhet.

Men den, som lyft honom så högt och lyckligt lotsat honom
genom de svårigheter, vilka möta på höjderna, och på vilka
Gerhard Silfverstååhl med sin burdusa rättframhet och böjelse
för laisser-aller varit förutbestämd att förlisa — det var Adol •
phine Bjelkenstjerna.

Hon tillförde ätten Silfverstååhl ett kapital av seg vilja
och praktisk förmåga att övervinna och kringgå motstånd, egen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free