Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\*»i immmm ■■"’■....- ■■-■ ——■■■,■ ■ ■ — tmm ■ —■ ——
Sven Lidman
huset vid Fredsgatan och vad det inbringade i hyror, och till
hans trettionde födelsedag hade hans kusin betalat igen lånet
på det för Thede-Julius lyckligaste sättet.
Baron Gerhard hade begagnat sin ställning som statsråd
till att begära en liten ynnest av sin monark, och Thede-Julius
Silfverstååhl var vorden titulär kammarherre, och med
frackskörtets gyllene nyckel låste han resolut igen dörren till det
förflutnas dystra, ofrälse skam och smuts.
Amanda Julia Björkbom, född Timelén, var definitivt
struken ur annalerna, och hennes son var den fr iherr liga ätten
Silfverstååhls livegne trotjänare, hagiograf och genealogiska
samvete.
Som hos alla gamla trotjänare gingo Thede-Julius’ känslor
i arv i släkten, och hans lidelse, tacksamhet och hänförelse för
medlemmarna av den friherrliga grenen slogo ut i full blom,
då hans kusins enda ättling, dåvarande löjtnanten vid
Generalstaben Claés-Otto Silfverstååhl, äktade den högvälborna fröken
Anna Frédrique Ulla Amalia Caroline Dahlberg, dotter till greve
Carl-Gustaf Dahlberg på Urup, Stegeholm och Finneröd.
När efter en ettårig förening en son föddes i detta
hög-välborna äktenskap, steg Thede-Julius’ tillgivenhet till
vanvettets yttersta gräns. I tre veckor levde den gode
kammarherren i en känsloparoxysm, som hindrade honom att äta, sova
och samtala med människor.
På tredje veckan av den nyfödde Silfverstååhls-ättlingens
jordiska existens smög sig Thede-Julius tyst som en tjuv och
darrande av sinnesrörelse in i den lilles barnkammare och trädde
högtidligt fram till den blivande baronens vagga, på vars
broderade sängtäcke han nedlade tvenne på pergamentspapper
nedtextade dokument.
Han avlägsnade sig lika tyst och obemärkt efter en kyss
på den nyföddes panna, en kyss, som var så brinnande av
hängiven offervillighet som någonsin en moder skänkt den åt
sin förstfödde, och så full av religiös vördnad och hänförelse
som endast en äkta hovman kan trycka den på sin åldrige
monarks och väns hand på dödsbädden.
Med detta barn hade Thede-Julius inträtt i den jordiska
salighetens högsta stadium, och med de två på vaggan ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
