Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var i hans ögon vackert —- ett konkret bevis på hur
hans stad växt och förändrats och blivit en stor stad under
alla de årtionden som han idkat köpenskap med dess invånare.
Därför var det ett vackert torg.
Stora väldiga galgar sträckte elektriska trådar och
ledningar kors och tvärs över det. Prydliga upplysta spårvagnar
kilade ständigt fram och tillbaka framför*hans ögon, och
underjorden låg en bekvämlighetsinrättning, som i komfort och
snygghet kunde anses enastående, åtminstone om man jämförde
den med de stora metropolernas motsvarande inrättningar. —
Det var endast ett fel med den — och det felet delade
bekvämlighetsinrättningen med hela staden och hela landet
och alla dess invånare.
Den var byggd på utomlands lånade penningar och inredd
med utländskt material. Stod där ej utländskt firmanamn
därnere: Doulton & C:o! Ända ned i bekvämlighetsinrättningen
trängde ekot av Sveriges oförmånliga handelsbalans, även där
måste man avläsa vittnesbörden om landets ekonomiska
beroende av det utländska kapitalet och den utländska industrien.
Även om Abraham Herners yngre son, bankdirektören,
hade varit en av kommunallånets förmedlare och därav dragit
tillbörlig profit, så ogillade den gamle dock denna utländska
skuldsättning. Dock ej så mycket ur patriotisk som ur
affärs-moralisk synpunkt.
En man med skulder är en ofri varelse — och Abraham
Herner älskade sin ekonomiska frihet över allt annat.
Han hade all rättighet och anledning att älska den. Den
var ju resultatet av ett helt livs strävanden och drömmar —
frukterna av ett halvsekelslångt arbete — från dag till dag —
från år till år. Den gamle Äbraham Herner hade rättighet
att vara stolt över sig själv, sitt liv och sina millioner. —
Men det folket bland vilket han hade förtjänat dem, det
folket var sannerligen inget folk att vara stolt över.
Åter blåste den gamle föraktfullt ut cigarröken mot rutan,
som ville han blåsa den i ögonen på människorna därutanför,
och underläppen putade ut i vämjelse.
Det var det där folket om vilket någon av dess vise sagt,
att det sov bort sina möjligheter..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
