- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
166

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Det här kunde väl inte kallas sömn. Inte so vo de om
nätterna och om dagarna åto de frukost.

I hörnet vid cigarrbutiken stod en flock halvdruckna unge
män — bodbiträden och småexpediter om dagarna, men nu
spelande förmögna gentlemän, med livrockar köpta på
avbetalning och billiga höga hattar, som voro smälta för ett ösregn.

I ljuset från cigarrbutiksfönstret igenkände han till och
med en av dem från kryddboden på Norrlandsgatan.

Dessa unge män skulle aldrig bliva annat än bodbiträden
och expediter i tredje rangens småaffärer. De skulle aldrig
kunna grunda egna företag — aldrig gifta sig och föda barn.

De skulle tillbringa hela sitt liv i denna olösliga konflikt
mellan dagens ringaktade arbete och tjänareställning och
skymningens och nattens illa burna magnificence inför
kafévaktmästare och gatflickor, då den söta punschen lät all världens
simili- och talmitillvaro hägra för deras talgiga ögon och
omtöcknade sinnen.

Tänk om han — Abraham Herner — förste direktören
för Aktiebolaget Svea-Magasinet — ledamoten i
Industribankens styrelse — fadern till Moritz och Otto Herner, skulle gå
ned till dem och berätta, att han varit fattigare än någon av
dem och att han nu var Abraham Herner med hus i staden
och villa på Saltsjöbaden och en årlig inkomst på minst
hundrafemtio tusen kronor.

Berätta — ånej! — Man kunde nog tiga — munnen var
till för att hålla tungan stilla.

Ånej — de behövde inte vara rädda!

Abraham Herner skulle inte göra sig besvär att kröka ett
lillfinger till deras räddning — han hade aldrig i sitt liv
tecknat en aktie i ett dåligt företag.

Frat!

Han fnös föraktfullt för att ögonblicket efteråt brista i
ett godmodigt tyst skratt.

Han hade plötsligt kommit ihåg en situation — hörnet av
Berzelii park — han var på hemväg från en middag — en
yngre välklädd man hade snubblat och fått hugga tag i den
gamle för att ej ramla omkull,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free