Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.oc%,.a**...*or\...o*-...-o••...o-*..-O’-...•©••...•©•••..•o*
natten — kontrollera att huvudkudden ligger i rätt vinkel och
ringklockan inom bekvämt räckhåll.
Sally är liten och rund, ett säreget konglomerat av fetma
och beskäftighet, och medan hon pysslar och påtar kring sin
husbonde pratar denne sorglöst och självförnöjt om dagens
händelser och upplevelser.
Sally är hans förtrogna. Hon har tjänat honom och hans
hustru sedan den dag de gifte sig, och efter hennes död är hon
den hemliga härskarinnan i hans hus, med en maktfullkomlighet
utan gräns i det fördolda.
Hon är även Abraham Her ners publik.
Den gamle älskar att briljera och visa för troget
beundrande åhörare vilken matador han verkligen är. Han kan
ej heller hava en tystlåtnare och trognare publik än Sally.
Här lägger Abraham Herner också alldeles av sig sin mask
och den ansträngda svenska, som dagens umgänge med landets
infödingar tvingar honom till. Här bryter han ogenerat och
belåtet på sin tyska dialekt, och Sally sekunderar honom med
sin ännu sämre svenska — en nationalistisk språkorgie med
yiddish och judisk slang.
Plötsligt stannar Abraham samtalet i en konstpaus med
ena pekfingret sträckt i luften:
”Den Silfverschtäl, du Sally — det var mig allt en liten
finer lurifax. Det Ekensberg som Moritz sålte till honom fer
tretti tusen — det haver han fersålt. Du kan väl förschtå
att Moritz gjorde sin måg den schtore favör för att have honom
att briljere med och själv have ett schlott till sommarneje —
det var ju flere våninger — ja det schtod naturligtvis ej i
gon-traktet och var ingen muntlig överenskommelse däröver —
ovanpå heller — och nu haver den Silfverschtål sålt Ekensberg
för etthundradetrettitusen till den lille bleke bankir Roth —
den lille man som börjede som springpojke hos oss och som
sprang sin väg och jåppede i desse schwindelår, jåppede och
jåppede tills han var en fermegen man — och som var så klok
att han schlutede i tid.
Men den lille Ekensbergsaffär kunde Moritz själv gjort —
och schtoppet de nittiotusen i egen ficke — på det
Ekensbergs-slott hadc Moritz vid tomtstickningen bereknet hundrade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
