- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
182

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öletiketter, priskuranter, autografer, klockfjädrar och utdragna
tänder. Men nu voro kemikalier som sagt på modet, och Georg
hade en hel uppsättning av gamla apoteksbur kar och gick jämt
omkring med fingrarna gula av salpetersyra.

Erik hade ännu inte vaknat för salpetersyran.

— Jag tror jag ska läsa något roligt, sade han och bollade
med sängknoppen, som han skruvat loss. Men egentligen så
låg han och tänkte på att hålla kysskalas med målarmästarns
Margit därnere bakom fläderbuskarna .. .

Då flög dörren upp och tant Leontine stod där lång och
sträng och slätkammad.

— Är ni inte uppe ännu? Hur kan man ha samvete att
ligga och dra sig på det sättet! Ni ska inte tro att här får gå
till som det gjorde i ert hem, inte!

Tant Leontine hade tunt, ljust hår och såg ut som benig
kalvstek i ansiktet. Hon var svartklädd. Den smala, vita
kragen liknade en hyllremsa. Hon var varken ung eller
gammal, tant Leontine, för hon hade tagit ett förskott på
evigheten. Hon svängde ännu en våt handduk efter avrivningen.

— Hade man vetat, hurudana ni var, skulle man minsann
aldrig ha tagit sig an er!

Det lyste bekymrat i Georgs blå ögon och en svag rodnad
for över de litet utstående kindkotorna.

— Ja, men snälla tant, det är ju första lovda’n.

Erik vädjade:

— Ja, och Georg som fick så fina betyg!

Fru Leontine skakade på huvudet, misströstande om
mänskligheten:

— Ni tiger, när jag talar. Om en kvart är ni klädda,
annars blir det ingen mat. Hur kan man ha samvete . . .

Dörren slog igen med en skräll.

Georg mumlade i kuddarna:

— Sabla Kalvstek!

Erik ekade:

— Sabla Långkatekes!

Georg hoppade i byxorna som en panter:

— Vi kan välan inte rå för, att farsan och morsan är
döda, vad?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free