Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» - ––– – ––––––––––––––––– ,. • • •
Ur Mälarpirater
— Ja, det måste de väl, om de ska kunna döma.
— Titta, titta!
Erik reste sig rak som ett ljus och stormstirrade neråt
gatan. Där kom verkligen en misstänkt grupp med konstapel
Blom i spetsen och följd av ett moln av ungar. Gruppen
närmade sig. Blom och fångvaktarn ledde en karl emellan sig.
— Boven, viskade Erik och kramade Georgs arm, där är
boven!
Nu voro de strax vid grinden. Ungarna skr eko och
hurrade. Boven såg upp. Då slog Erik ihop sina händer i häpen
besvikelse.
— Men det är ju bara Nicander!
Ja, det var deras gode vän från vedboden, Karl Johan
Nicander, värmlänning, försupen änkeman, gammal trogen
poliskund, stadens enfant terrible, ett sångarhjärta i Norden. Han
gick där slokörad och nykter och halvblundade med sina små
sprickor till ögon, som brukade lysa av illmarig godmodighet.
Gruppen skred sakta in på gården för att ta köksvägen. Erik
tyckte han borde visa sig vänlig och ropade på försiktigt
avstånd :
— Ska vi inte ut och meta löjor snart, Nicke lilla ?
— De’ tör allt dröje de’, muttrade Nicander med en grimas
och pekade med tummen på sina beskyddare. Erik retirerade,
åthutad av Blom, men Georg skulle just dödligt spänd kasta
sig efter den ödsliga konvojen, när tant Leontine dök upp i
köksdörr n.
— Ni håller er ute till middan, era nyfikna ungar! Och
ni understår er inte att göra någon odygd!
Georg vallade hängfärdig och sjuk av nyfikenhet runt
gruppen med majsståndet. Han började redan misströsta om
den första lovdagen.
— Om vi skulle gå andra vägen och försöka komma upp
på vind, föreslog Erik.
Uppe på vinden hängde pojkarnas trapets, och där fanns
den vita råttan i buren, och alla kemikalierna. Men Georg
förkastade otåligt alltsammans. Han visste sig ingen levande
råd, hur han skulle få höra, vad de hade för sig därinne i
förmaket. Då fick han en idé och smög sakta ut på gatan, dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
