Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de var fula och dumma med alla sina ordningar! Georg knöt
nävarna och spottade. Det var det friska pojkhatet mot allt
det slappa köttet, de tunga stegen, de döda ögonen, den
instängda luften. Han kväljde sig åt borgmästarns tjocka,
blåröda läppar. Han förbannade tant Leontines ettriga tjat.
Han hade velat sticka en gaffel i farbror Grenander, då han
stod och idisslade vid smörgåsbordet och sparka Blom i ölmagen
under uniformsknapparna och hugga tänderna i apotekarfruns
små feta fingrar i halvvantarna.
Georg for upp och skrattade bistert, full av plötslig vild
sympati för Fabian Scholke, strykklassarn, ödets man. Han
högg Erik i armen.
— Jerker Trähoppa, vi smiter, det gör vi. Fabian har
kanske inte givit sig av ännu!
Erik gick ögonblickligen med, för ansvaret var nu en gång
Georgs. De sprungo så svetten lackade, ner till lilla hamnen.
Därnere doftade det olja, vatten och solbränt trä. Det
vårgrumliga vattnet småskvalpade mot pålbryggan. Sumpar, ökor
och ängsösnipor lågo nymålade i en lång rad och solade sig,
och utanför red målarmästarns Evelyn stolt för sitt ankare.
Målarmästarn var stadens ende seglare. Ja, det vill säga, ingen
hade egentligen sett honom segla, men han stod varje vår
i skjortärmarna och målade egenhändigt sin kära skuta, och
varje regnfri söndagsmorgon var han nere och pysslade om
henne.
I båthamnen stod ingen Fabian att finna. Georg kastade
sig in på strandpromenaden, vars pilhäck dolde ångbåtsbryggan
och den lilla lummiga mälarfjärden. Åhoj, därnere låg verkligen
Fabian och dåsade under en grå lapp i stiltjen. Han anropades
och vrickade in båten med rodret.
Det var en liten rankig barnlikkista med ett smutsigt lakan
till segel. Fabian hade plockat den full med rullsten till barlast.
Pojkarna funno fartyget härligt. Det var av andra skäl, som
Georg ett ögonblick tvekade.
— Men det är ju hökarns öka, Fabian?
Fabian lugnade honom:
— Han är skyldig farsan pengar, så han törs inte mucka.
Lägg ut!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
