- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
195

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

serverade bilistekar, och ban plockade med långa, vana fingiar
fram engelska käx, marmelad, pilsner, rökt lax och stiltonost.
Han bjöd generöst:

— Ta5 för er, fiblor!

Georg såg tvekande upp från sjökort, dubbelkikare, mistlur
och kompass, som han genast satt sig att varsamt undersöka.

— Ja, men hör du Fabian, törs vi?

— Är du i sjönöd eller inte, vasa?

— Man måste väl alltid ha middag, mente Erik oskyldigt.

Alla tre åto redan.

Efter middagen valde Fabian länge i butelj förrådet.

— Vi tar något sött, vad?

Han fick upp en portvinsbutelj. Man skålade.

— Jag tror det är samma sort, som när jag gick fram,
mumlade Georg och smackade med kännarmin.

Fabian vräkte sig på dynorna i kladdigt övermod:

— Äsch, jag trodde det var värre att göra skeppsbrott.

Erik smålallade och blåste ”Lugn vilar sjön” på sitt
munspel, som räddats från skeppsbrottet. Men Georg blev
plötsligt mörk, ty med välbefinnandet vaknade det onda samvetet.
Vad i herrans namn skulle det bli av allt det här? Vad skulle
tant Leontine säga ... och farbror Konrad ? ... Han tänkte
med rysning på Nicanders tredje resa. Nicander hade bara
tagit några pilsner, han . .. Ruset och tröttheten förstorade
ansvaret, och långt sedan Fabian och Erik somnat på dynorna,
låg han där ensam i en värld av hot och faror och lyssnade
till vågplasket mot stäven och regnets ödsliga skvalande över
däcket.

Pojkarna vaknade om morgonen vid ankarkättingens tvära
ryck och båtens stampningar. När Georg stack ut huvudet
i luckan svepte stormdånet in med en iskall pust, och han for
tillbaka, som han fått en örfil. Gud, ett sådant väder! Stora,
trasiga brottsjöar och piskande, snöblandat regn! Ingen
land-sikt! Vad skulle man ta sig till? Hur skulle man komma
därifrån ?

Erik ville, att de skulle hissa en skjorta på flaggstången,
för så hade han läst i böckerna.

12*

195

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free