Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jagade varandra hals över huvud, som om de ville fly för det
uppsmygande, isiga midnattsdunklet. På lovartsidan där man
landat, lågo tallar och granar kullvräkta med rötterna i vädret,
och här och där i skrevorna lyste det ännu spökvitt av
halvsmält trindsnö, som man genast började kasta snöboll med.
Det var en underlig sommarnatt!
Det kändes skönt för de utblåsta och frusna pojkarna att
åter krypa ner i Vindrosens lilla varma ruff.
Nästa morgon var vädret lika svårt, men fram mot middan
stack det blått mellan molnen och lugnade på.
Fabian rodde i land och slätade ut spåren i sandbädden
med årorna. Så hissade de segel. De fingo hålla på i över en
timme. Fabian satt hela tiden vid rodret och gormade, medan
Georg och Erik arbetade. Det var att prova, tills man fann
rätta ändan i den fladdrande härvan av fall och skot. Det var
att klättra upp i masten efter tappade sladdar, att lossa
benhårda knopar, att klara saxen och akta sig att få piken i
huvudet. Väl tio gånger måste man hissa upp och ned, innan
det blev något som liknade segel av de tunga, våta vecken,
som svepte hit och dit med brisen och lade sig som kalla
omslag om huvudet på den vimmelkantige Erik.
När Georg äntligen fått upp två segel och surrat ankaret,
var han full av blåsor i händerna och hade samlat en god del
bitter och hälsosam erfarenhet.
Vindrosen gled ut ur den lilla alskuggade bukten, där
stora flak av gulvitt skum efter stormen ännu drev vid
sandstränderna. Väl utom lä böjde hon sig mjukt för den lena
sydvästen och satte god fart.
Fabian kramade mörk och stolt som en piratkapten
ror-kultens snidade mahognykula. Erik tutade festligt i
mistluren, och Georg dök ner efter mälarsjökortet och dubbelkikarn
och forskade ivrigt efter kursen. Han rev sig i huvudet och
såg flera gånger på kompassen. Till slut vågade han en fråga:
— Hör du, Fabian, du vet välan, hur vi ska styra?
— Har du brått hem till Långkatekesen, hånade Fabian,
men han föll i alla fall småningom av mot en blå skogshöjd
borta vid horisonten, dit Georg envist kikade.
Holmen var redan långt, långt borta. Den stora fjärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
