Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låg tom och blå. Gud, vad solen stack skönt genom armar
och ben efter kylan och regnet. Erik låg på rygg och stirrade
rakt upp i himlen och småsjöng, och ibland var det som Fabian
rakt inte kunde förmå sig att styra hemåt. Han blinkade och
småmumlade för sig själv, och Vindrosen ritade stora
obeslutsamma S i vattnet. Georg stuvade och putsade och gjorde
fint överallt, och han smekte mässingsknapparna och de fina
beslagen med handen, och det var bara en tanke som upptog
honom, att nu, sedan Fabian fått landmärke, så måste de
snart lämna den vackra Vindrosen, och hela sommarn fick
man bara gå hemma på bryggan och kika på målarmästarns
Evelyn ...
Då syntes en liten brunaktig ångbåtsrök över ett
skogshygge långt borta åt stockholmshållet, och snart kröp en vit
ångare fram ur en osynlig vik och styrde ner på holmen. Dess
kurs skar Vindrosens.
Det var en helt vanlig, sävlig liten vit ångbåt, föga olik
stockholmsbåten, som låg därhemma vid stadsbryggan om
kvällarna. Kapten stod rak och bred med guldgalonerad mössa
uppe på bryggan, och det doftade biffstek ur middagsröret.
Men i skorstenens heta lä, fördjupad i sin tidning, satt
laxhandlar Vinquist, av vänner i Neptuniorden gemenligen
kallad Ölgren, rätter ägare till blekingsekan Vindrosen, som
var den enda romantiken i hans liv av ordnad och framgångsrik
minuthandel. Han var just ute för att se om och till sitt ägande
lantställe hemsegla sin fina eka, som stiltje och trängande
affärer förra söndagen tvingat honom att förankra i viken
nedanför hans vän osthandlar Fritzells ännu tomma villa.
Laxhandlar Vinquist knycklade förargad hop sin tidning,
som denna dag innehöll en ofördelaktig notis om
norrlands-laxen, och kastade den över bord, där den simmade som en
svan, kringvärvd av hungriga och besvikna måsar. Han söp
in doften från köksskorstenen i ett djupt, prövande drag och
mumlade:
— Aha, sjön suger, jag tror man går ner och tar sig en biff.
Hade laxhandlar Vinquist inte genast satt denna plan
i verket och krupit ner i den trånga och mörka matsalongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
