Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Mälarpirater
föröver, skulle han fått skåda något, som kommit håren att
resa sig på hans huvud: Vindrosen, hans egen finfina båt, med
en spoling vid rodret, utan flagga och standert, med upp- och
nervänd klyvare och illa pikat storsegel, svängande hit och
dit, så att kölvattnets skumband slingrade som en lång orm
bort över den soliga fjärden . . .
Pojkarna hade inte utan ängslan sett ångaren komma med
tydlig kurs på holmen. När den äntligen hunnit förbi, syntes
långt borta i det sakta aktersvallet något vitt, som gungade
och seglade för vinden. Erik trodde det var en stor fågel, men
Georg påstod, att det var en brödlåda av zink. De höllo ner
för att avgöra grälet, men funno då, att det var en tidning.
Georg fiskade upp den med båtshaken, slagen av en tanke och
kastade sig genast över notiserna. Se på tusan! Stod det inte
något om dem:
BEKLAGLIG OLYCKSHÄNDELSE.
Tre skolynglingar från vår lilla idylliska grannstad, Georg
och Erik Schalén, söner till avlidne redaktören i Kuriren, Karl
Schalén, samt Fabian Scholke, son till en sotarmästare med
samma namn, försvunno under den svåra stormen i förrgår.
Som man funnit båten, de seglat ut i, drivande med kölen
i vädret vid stranden av Stora Björkfjärden, måste man anta
som säkert, att alla tre funnit sin död i vågorna.
Erik läste över Georgs axel, och Fabian sprang från rodret
och högg tidningen.
— Där ser ni, fiblor! skrek han blek av förtjusning, vi
är döda och begravda! Ingen letar efter oss! Och ekan här
har naturligtvis draggat i stormen och slagit läck och gått
till botten. Ingen tror, att den finns över vattnet. Och kan
ni säga mig, varför vi skulle stå upp igen och segla hem och
få stryk och skäll? Nej, vi fortfar att vara döda! De kan
gärna gå därhemma och lipa och ångra sig, att de var kymiga
mot en.
Ekan svängde upp i vinden och bommen svepte över med
en skräll i levangen, men Georg hörde det inte. Han stirrade
ut över fjärden, som låg väldig och fri med strålande solgator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
