Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hemligt självförakt och stumma anklagelser för feghet,
som han började rensa fotogenköket till middagskokning.
Då ramlade plötsligt brödlådan ner på durken och Georg
kom på huvut över köket. Vindrosen krängde våldsamt, och
solknippet från ventilen var borta. Georg for upp efter en
sidoblick på den lilla nciässingsbarometern, som stod på 740.
Det var grått på vindsidan, men ännu ingen hög sjö.
Georg visste hur överriggad Vindrosen var med topp och
kly-vare till, och han stirrade frågande på Fabian, men aktade sig väl
att säga någonting. Nu ska du få sköta dig själv, tänkte han.
Fabian satt uppkrupen på sargen i lovart och kallsög på
cigarren och visslade övermodigt. Men, när det började stänka
honom i nacken, blev han arg.
Vindrosen doppade redan däcket, och det var svårt nog
att hålla sig kvar i lovart. Fabian hade släckt av på storskotet
och kunde inte få hem igen, så seglet stod med halv bukt och
smällde som skott, när han lovade. Vindrosen tappade farten,
och när han föll igen, lade hon sig till salongs ventilerna.
— Det blir visst vått, mumlade Fabian.
— Du är ju kapten! Vad ska vi nu göra! skrek Georg,
— Är du rädd, ditt kräk, mumlade Fabian. Det här
går galant.
Vindrosen fick ingen fart, utan låg och stampade med
dånande segel i ett enda yrande skum. Georg var vit i
ansiktet av ilska, men han höll sig ändå stilla och satt ner hukad
och genomvåt och spände ögonen i Fabian.
Mössan blåste av Fabian och en vågtopp sköljde honom
över ryggen.
— Tusan, jag faller av i medvind! På det här sättet blir
man ju våt som en sill!
— Vet du, hur det går om du faller av? Georg var så
rasande, att rösten skar sig, och han trodde han skulle kvävas.
Han tordes inte sitta stilla längre, utan for upp som ett skott
och sprang fram till masten, balanserande på skandäckskanten
mitt i det yrande skummet. Han lyckades få ner den tunga
toppstången och surra den hjälpligt på däck. Klyvarn lät
han gå i sjön, men bärgade den med skotet.
Med fock och storsegel redde sig Vindrosen någorlunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
