Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Q***..•O1’*..’O"». »O*
*•......-....... ■ ■■ ■■■■■■■■■ii .i .ii».............i ■ ......... ■ ■— ■■ ■ ■
Georg kröp akteröver dyvåt, darrande av ansträngning, och
dök ner i ruffen för att ta en titt på sjökortet. Så satte han
sig åter tätt intill Fabian.
— Vet du, hurudant vatten vi har föröver, Fabian? röt han.
Fabian satte armbågen i sidan på Georg och skuffade
undan honom.
—1 Här är fint, din fårskalle! Du ser välan något själv.
Georg mätte med ögat avståndet till nästa lövholme i
lovart och drog en rät linje mellan den och bergudden på det
fjärran lälandet. Hans öga stannade envist på en punkt ute
i vattnet, och han knöt näven mot Fabian.
— Jaså, här är fint vatten här! Går vi på grund i den
här sjön, är vi dödens, vet du det?
Fabian var grå i synen och hackade tänder, men han sög
sig ändå fast vid rorkulten. Två minuter till lät Georg honom
hållas, men så pekade han föröver, där vågorna blevo tvära
som berg och brusto i en lång strimma av rykande skum.
Och han reste sig och drev till Fabian med all sin kraft, så
han tumlade huvudstupa ner på durken, och så tryckte han
rodret i lä med foten och fick hem storskotet med båda
händerna. Få en tio båtlängders avstånd från brottet lyckades han
verkligen vända mot vinden, vilket inte var lätt i den höga sjön.
Georg visste att lövholmen i lovart var skapt som en
månskära och gav dräglig hamn. Efter några timmar lyckades
han veikligen ta sig ditupp, med båten halv av vatten.
Här pumpades och togs dubbla rev, medan Fabian såg
på, stum som en fisk. Och så seglade man vidare, ty Georg
visste, att vind som kommer så häftigt, går ofta kompassen runt,
och då vore det slut med deras lä och båten komme i fara.
Med lagom segel låg Vindrosen som en fågel på sjön,
och det var ett nöje att sitta till rors. Georg hade alldeles
glömt att vara ond på Fabian längre. Han satt där med
tindrande ögon och såg på de spända, svällande seglen och njöt
av kryssens listiga spel mot vind och våg. Och han smekte
rorkulten, som på en väl trimmad båt liknar en visare, på
vars rörelser i handen man liksom kan sitta och avläsa
elementen deras finaste hemligheter.
Inte heller föll det den gode Georg in, att Fabian kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
