Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o-...o—..a
.... .................. 1 ■■ -i>
skulle bli till söndan, och då kunde det komma för en att
så vackert och fritt och storslaget, som staborna sade, var
det ingen annanstans. Men det var om våren det och sommarn.
Den långa svarta hösten, innan snön kom, och den mörka
vintern, då var där dystert och ensligt på Åsen både ute och
inne, och dagarna blevo långa.
En tanke som gärna kom för en däruppe på Åsen var den,
att världen måtte vara obegripligt stor eftersom dessa stora
marker bara var Lycke härad, en liten del av ett litet
landskap. Man kände sig ringa inför Skaparen av allt detta, men
jag behöver väl inte bli högfärdig nere i gatan för det, tänkte
Hanna.
När hon tjänat i prostgården, hade hon också sett rätt
mycket folk, men sällan hade hon hunnit hälsa på eller tala
med dem, och det var ju inte till henne de kommo. Nu skulle
det bli så annorlunda. När skolbarnen gingo förbi och kommo
in efter en sill eller ett skålpund socker till mor, då var det
hon, som kunde ge dem en pinne eller två, hon rådde nu över
lika stora förråd som pinnakäringarna på Backamo marken
i världen. Handelsresande kommo, skulle trakteras, ibland
ligga över natten. Och ville hon själv ha kaffe eller sviskon
eller vanilj eller vad som helst, så var det bara att gå ut i
boden och dra ut en låda och ta vad som behövdes. Hon
tänkte på allting, på hur hon skulle indela sysslorna, på hur
hon skulle behandla sin piga — ungefär som prostinnan sina —
på de gamla, på maten, på allting utom på brudgummen.
Nog för att hon tänkte på honom annars ofta, men i dag var
hon så lätt om hjärtat, så förveten på sitt nya liv och benägen
att se dessa ljusa sidor, hon ville inte för ögonblicket tänka
på mannen.
Och ändå, så fort hon blev medveten att hon inte tänkte
på honom, måste hon ju i samma stund göra det. Det fanns
inom henne liksom en plats, från vilken hon såg sitt liv klart
och utstakat som Lycke härad från lagårdsbacken hemma.
När hon arbetat sig fram till den platsen, så att säga, då visste
hon utan tvekan, att hon ville och förmådde rädda en odödlig
själ genom att inför hela pastoratet gå i borgen med sitt
kommande liv för hans oskuld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
