Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På den platsen stod hon för första gången den dagen, då
Frans svor med två fingrar på läsebibeln, att han inte hade
sak i Stinas död. Det hade gått så underligt till alltsammans.
Frans var hemma i aSärer, han köpte ungnöt av far för stora
pengar, han lovade 80 öre för helslakt av grisen, när den blev
färdig, han var så roliger, så själva mor drog på munnen. Det
blev tal om Magnus i Nygård, han hade skrivit ett brev till
Hanna från skolan, där han var; far påstod, att han skrev
bättre styl än själva prosten. Frans ville följa med oppepå
och se på brevet, men brevet det låg i läsebibeln, och på så
sätt kom den fram. Frans talade mycket väl om Magnus,
att han var så duktig, han trodde nog att han ämnade sälja
gården och läsa till präst eller kanske han tänkte bli länsman.
Om han velat nöja sig med att vara bonde, då hade han inte
behövt resa på skola. Och medan Hanna stod där och
tittade på det fina brevet och tänkte på den tiden då hon fick
bjuda Magnus maten i prostgården, som om han vore
herrskap, och hur framstående han blivit sen de voro barn, så
började Frans tala om sig själv och om Stina och
rannsak-ningen och allt ledsamt som varit. Hans breda, lite dryga,
godmodiga sätt slog om i allvar. Hanna kände, att hon blev
röd som ett krösen av blyghet över att han talade så fritt
om detta, hon trott han ville begrava så djupt som stod till.
Till slut frågade han, om Hanna ville tro honom, ifall han
svure på bibeln sin oskuld i Stinas död. — Jo, nog ville hon
det, men att man kunde bry sig så mycket om hennes mening
just. — Varför? Därför att han satte mest värde på henne
av alla han träffat, därför att han tyckte hon var den
vackraste flicka han sett, därför att han ville giftas med henne,
och det i rappet.
Hon hade stirrat på honom, alltför häpen att få fram ett ord.
— Mig?
— Ja, var hon kanske förlovad med någon annan?
— Nej, ingalunda, men — — —
— Ja, men då fanns ju inga hinder! Det kunde vara
ett sätt att visa att man trodde på en ärlig karl, som folk
misstänkte och viskade om bakom ryggen. Seså, nu lägger
jag fingrarna på bibeln, och nu svär jag — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
