Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ska du inte stiga inom? frågade han i inbjudande ton.
— Nä, det ska jag inte, svarade Magnus. Han var arg
så det kokade, och det syntes.
— Du var inte så förnäm av dig förr, svarade Frånse
utan att ta humör.
— Av skadan blir man vis.
Frånse skrattade: — Nå ska du inte gratulera mig till
mitt gifte?
Detta blev för mycket för Magnus. Giftermålet som han
sport först på första lysesöndagen, när han kom hem från
skolan, var honom en skam och en styggelse. Samma söndag
hade han rusat ner till prostgården och bett att få anmäla
jäv emot att lysningen fullföljdes, emedan Frånse var en
skojare — men det är inget äktenskapshinder, sade prosten. När
han genom prosten hört om Hannas himmelska avsikter med
att rädda Frånse hade han uppfyllts av förakt över ett sådant
skrymter i och vägrat att ens gå bort till Åsen sen sin
hemkomst. Han hade sport, att hon i dag skulle resa ner till byn
med sin utstyrsel, och han förstod att det var efter henne,
som Frånse stod och tittade, sprickfärdig av högfärd och
välbehag.
— Nej, så ta mig fan, om jag gratulerar dig, sade han
med en svart blick.
— Jag trodde annars, att du skulle gilla mitt val, sade
Frånse med försmädlig älskvärdhet.
Magnus stegrade sig som en häst, som fått en spik i
seltyget.
— Jag kunde så gärna lyckönska den Onde till å ha fått
en odödlig själ i sitt våld, brast han ut.
Och när han sagt det, ångrade han sig genast. Han såg
Frånses ansikte svartna av vrede, som en giftig svamp, när
man bryter den, och han tänkte i ömkan på henne, som nu var
på väg neråt med sina kistor.
— Säg om det där en gång till, din förbannade
ränn-stensunge, svor Frånse, å jag ska lära dig att kalla mig för
den Onde!
— Jag ska inte säga om det, det flög ur munnen på me,
sade Magnus ursäktande. Jag får la bju te å tro, fast det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
