Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte vore likt de, att du inte bara ser på de själv, men på
benna lycka å.
— Henna lycka hit å henna lycka dit, jag vill ha henne,
å jag ska ha henne, mumlade Frånse med svart röst, och
orden liksom slogo i bojor och järn henne, som nu kom i sista
svängen.
I detsamma kom mor Sara med sitt knyte, de båda
männen utbytte en mulen hälsning och skildes.
Varför for den stolte Frånse kring vägarna och tiggde
lyckönskningar av dessa sockenbor, som han såg ner på?
Han hade inte frågat efter vad folk tyckte, när han förr tagit
sig någon kvinna, men med giftermålet hade han en särskild
avsikt: att riktigt komma alla sladderkäringar på skam. Det
hade retat honom och något litet skrämt honom, att han var
så känd, att alla trodde han ött Stina Snabb, även sedan
länsman måste släppan. Nu skulle han visa, att han kunde
få den vackraste och sedesammaste flickan i pastoratet, vilket
passade utmärkt, emedan han själv hade lust till henne, och
se, det gick som en dans!
Nu ville han veta, om folk också förstod vilken nernäsa
de fått, och då hade han ingen annan utväg än att fråga rakt
ut. Det blev nästan ett ordstäv sen efter honom: Ska I inte
lyckönska mig? sa Frånse i handelsbon. Han lyssnade efter
klangen i deras röst, som mötte honom på vägarna eller steg
inom boddörren, han forskade efter deras ansiktsuttryck, och
så småningom kom han att lägga en obegriplig vikt vid de
svar han fick. Kompassnålen darrade i hans själ och visade
inte kurs, därför styrde han efter andra. Nästan alla förklarade
med mer eller mindre ärliga miner, att nu kunde de väl inte
tro annat än att handelsman skulle komma i stillhet, och
Hanna för sin del, hon trodde ju att han skulle börja ett nytt
liv, stackarn, fast det dära nya livet, det var nog hon själv,
som skulle pröva det, hejsan. Men för allan del, en gift kar
har det ju så ställt, att han kan leva utan att gripa till grova
synder och lättfärdighet. Och om den gifta karn dessutom är
förmögen, har pengar på banken och ute på bygden och köper
sina varor kontant, så bör han kunna nöja sig med att driva
in sitt och ta skälig vinst av affärerna. Det var alltså inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
