Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otänkbart, att Franse Adamson efter sin glada ungdom nu
vid trettiosju år kunde bli ett riktigt mönster av sedesambet
och oförvitligbet, ocb det kunde ju ba sina fördelar.
Så långt hade han kommit, då Magnus i Nygård, utan
att väja för vem ban talade till, dristade svara, att ban kunde
så gärna lyckönska den Onde som Franse Adamson. Ocb se,
då kände ban i ursinne ocb välbehag på en gång, att det ordet
gav eko inom honom, som ett sant ocb ärligt ord ger eko.
Magnus oförskämdhet väckte som ett slag på porten ett
väsen, sovande i hans hjärtas bus. Det rörde på sig ocb sträckte
på lederna ocb Franse, som inte var van att känna så noga
efter, förnam dock på ett besynnerligt sätt sig själv såsom
uppdelad, så att ban var både bärskare ocb slav. När härskaren
behagade vakna ocb tala, då var det ban som bestämde. Den
där lille osynlige anden, ban tålde inte knyst ocb lyssnade
inte till vad som var klokt ocb vettigt, men det var ruter i
honom i stället.
Det varade blott ett ögonblick, så var denna förnimmelse
borta, och Franse skrattade själv åt sina fantasier. Vad han
nu kände, var bara en stor munterhet ocb kraftkänsla, ocb
när Hanna nu kom, förskräcktes hon över hans glittrande
ögon ocb bullrande skratt: var ban drucken, måntro?
Men när ban grep om henne för att lyfta henne ur vagnen,
ocb hon kände hans band mot sitt bjärta, som darrade ännu
efter det snäva mötet med Magnus, då förstod hon, att ban
var så vida nykter, att ban inte förtärt sprit.
Mor Fia kom ut på förstugubron i vita strumpsockar med
svarta tygböter på.
— Ska I nu släpa in bråtet stora vägen? sade bon. Skulle
det inte kunna duga åt köket.
— Ja, men di ska ju oppepå.
— Ska di oppepå, di måtte väl kunna stå härnere?
— Seså, lugna se mor, sade Franse, gå nu ner till sitt
ocb titta te gubben så kommer Hanna å hälsar på.
— Nä si det blir då ingenting av i dag! skrek gumman.
— Göre, som jag bar sagt mor, för så blir det.
Hanna hade aldrig sett sin svärfar förr. Han låg för det
mesta till sängs på sin ålderdom och kom inte ut ur sin kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
