Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
& ■’■■—" ......■’■■■-— ■■„ ■- ....... " —iSg
Gustaf Hellström
greps han av en outsäglig ångest, drack sig lagom berusad
igen för att hämta mod och drog sig diskret tillbaka till
vedboden, där han lade en snara kring sin hals.
John Brown tog steget in i det okända med en stank av
alkohol kring sin kropp.
Vid hans enkla kista stodo hustru och åtta små barn.
Ty även om John Brown aldrig följt något annat av de många
bud som anbefallts honom av den Gud, efter vars beläte han
ansåg sig själv vara skapad och på vars existens han därför
ej tvivlade, hade han dock förökat sig och uppfyllt den del
av jorden, han i fordringsägarnas frånvaro brukade kalla
sin egen: den lilla trerumsstugan. Men ej ens detta faktum
kan räknas honom till någon synnerlig förtjänst. Det stred
nämligen på det allra starkaste mot hans principer. Han hade
alltid hållit före, att en stor barnskara utgjorde ett allvarligt
hinder för en familjs välstånd. En tid skyllde han på naturen
och förbannade den. Men allt som åren gingo och
erfarenheten visade honom, att många av hans grannar ej hade mera
än tre eller fyra barn, sköt han med en mans hela moraliska
indignation skulden på sin hustru.
Man kan knappast säga, att John Brown sörjdes av dem,
han så hastigt lämnat efter sig. Naturligtvis undgick ej heller
han, att av sina närmaste betraktas med den vördnad, som
omger dödens majestät. Där han låg rentvättad och nyrakad,
gav han verkligen det intryck, en död bör ge: intrycket av
en mänska, som äntligen sjunkit in i det djupa lugnet, den
aldrig störda vilan. Och lugnet hade under hela hans levnad
varit något för hans personlighet fullkomligt främmande. För
alla, för hustrun såväl som barnen, ja, till och med för hela
den lilla byn, som åsett hans förvirrade och stapplande steg
mot graven, hade hans tillvaro och hans framfart inneburit
ett ej så litet mått av skräck. Han hade i sin krafts dagar
gärna dragit kniven, han hade uppfattat meningen med
söndagen som vilodag så, att man på den borde hämta sig från
lördagskvällens dryckeslag och slagsmål.
Han hade varit en vild sälle, John Brown. Men nu hade
han, som sagt, kommit till vila.
De känslor, som behärskade hans hustru, medan hon grå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
