- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
243

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den frackklädde slog plötsligt om. Han släppte greppet
om Dicks ögon, vände sig till Mary och sade med ett stelt
leende:

— Jag ber om ursäkt! Er vän har kanske rätt. Tack
för dansen. Jag hoppas ni inte gjorde er illa, när ni föll.

Det flammade till för Dicks ögon. Han hade gjort sig
beredd på allt utom detta. Hans muskler lågo samlade,
hopkrupna, som kattor före språnget. Men nu stod han där
plötsligt handfallen, avväpnad. Den andre hade åter fått
övertaget med sin artighet. Han kände det, som om han förlorat
allt grepp om henne nu och med henne om allt. Om han skulle
vinna henne tillbaka skulle det ske nu, just nu. Det var som
om hans muskler kände sig besvikna, som om han bedragit
dem. De hade hållit sig på vakt, spänt sig själva till det yttersta
i väntan på kommandoordet: slå till. Det var som om de nu
ville hämnas på någon, på vem som helst, likgiltigt vilken.

Då kom lika plötsligt upplösningen. Mary hickade . . .
I denna dödstystnad runt omkring verkade denna hickning
profan. Männen, som klädde väggarna brusto ut i fnitter.
Fnittret blev skratt.

Blodet rusade till Dicks ansikte på nytt.

— Vad skrattar ni åt, sade han högt och såg sig omkring.
Kom, Mary, du behöver frisk luft.

Mary följde, viljelös, vit i ansiktet av skam.

När de kommit till dörren, gav hennes kavaljer till ett
litet kort skratt, såg förvånad på de andra som om han ville
säga: jag förstår inte den där mannen. Gör ni det?

Dick svarade med en blick.

— Kan du gå själv, frågade han Mary, när de kommit ut.

Hon försökte svara, öppnade läpparna. Men det blev

endast till en ny hickning.

Dick bröt ut:

— Vet du vad folket säger? Jo, att du kommer att gå
till helvete. Tror du inte det själv nu? Jag har suttit och
sett hur de hällt sprit i dig. Vad tror du de vill dig? Vad
tror du?

Mary svarade med en hickning.

Dick tog henne i armen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free