- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
244

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

O’*...........

...—................ - –––- ’"SS

— Men det säger jag dig, den som tar dig, han ska få
bland ögonen. Han ska komma att se trasig ut en lång tid
efteråt. Det svarar jag för. Det ska jag ställa om. Här ser du
mina knytnävar och de hittar hem rätt så bra i mörkret. De
vet precis var de ska landa.

Han slog plötsligt om. Hans röst bröt sig.

— Om du kunde låta bli att smaka starkt. Det är en
förbannelse. Jag skulle kunna tala om för dig en lång historia
om min far. Han brukade drick — — —

Dick tystnade plötsligt. Mary hade gripit ett
krampaktigt tag kring hans arm, som om hon förlorat balansen.

— Jag känner mig så — — —

Hon kunde ej säga mera. Ögonblicket efter hade Dick
sin arm om hennes viljelösa kropp och den fria handen mot
hennes panna.

Mary hade blivit riktigt illamående.

— Så — — — så — — — så — — — viskade Dick
och drog henne med sig in i stallet.

— Ingen ska se det, Mary, ingen ska få veta det. Så
— — — så — — — Mary, Mary. Men ingen ska få veta
det. Jag ska göra rent efter dig.

Han satte henne på stallbänken. Då och då gick där ett
ryck genom henne som om någon sökt slita inälvorna ur
kroppen på henne. Och för varje gång upprepade Dick stilla och
ömt: Ingen ska få veta det, ingen enda.

Han satt där med armen om hennes liv, den fria handen
mot hennes panna. Det var första gången han var henne så
nära och han kände sig nästan glad. Någonting han aldrig
upplevt förut, fyllde honom, en outsäglig, smärtsamt skön
ömhet. Du lilla, lilla, lilla Mary, tänkte han. Han strök henne
längs midjan, handen mot hennes panna började smekande
rörelser.

— Skaffa mig lite vatten, viskade hon.

Han fick tag i havremåttet, sköljde det, fyllde det. Hon
drack som en ökentörstig, lutade sig sedan mot väggen, blev
sittande med slutna ögon och slappa drag utan att röra sig.

Dick torkade hennes ansikte, baddade hennes tinningar.

— Jag vill gå och lägga mig, sade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free