- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
246

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ni tar livet av mig en vacker dag.

Förresten voro ej karlarna de värsta. Kvinnorna straffade
svårare. De voro kalla och tysta och hårda.

Efter några månader blev allting fredligare. Dicks envishet
segrade. Med ord och knytnävar hamrade han in i de
tviv-landes skallar att det ej skulle gå Mary illa. Och de tvivlandes
antal minskades.

Men det var genom ting som dessa, Mary och Dick drogos
närmare varandra. Dick gav henne en inblick i sin
uppfattning av världen. Och den började också bli hennes. Julnatten
hade öppnat dörren åt henne. Nu steg hon längre in och började
finna sig tillrätta. Skrattet fick maka åt sig åt allvaret. Men det
var ett så tryggt och handfast allvar, Dicks. Det var farligt att
skratta och kasta nyfikna blickar kring sig. Det var så lätt
att göra sitt liv till en resa utför. Allt detta lärde henne Dick.
Men han lärde henne också någonting annat: det var lika enkelt,
lika lätt att leva rätt. Det gällde bara att välja och att vilja.

— Tänk, så dum jag har varit, sade hon och knep munnen
samman.

När sommaren kom med gäster var Mary redan en annan.
Där låg ej längre någon lockelse och spelade i hennes ögon.
De höllo sig stilla och stadiga, blickade ut över mänskor och
ting med ett strängt och ogillande allvar.

Ty det var med Mary som med alla andra lätta själar.
Hon blev en ohjälplig doktrinär. Det var som om hon kände,
att hon måste klänga sig riktigt hårt fast vid ett stöd, vid
en tro. Annars kunde världens smekande västanfläktar åter
så lätt blåsa henne ut i virveln.

Det var ett allvarligt fästfolk, Mary och Dick.

— Ser du så lätt det är att hålla sig ordentlig, sade Dick.

Och Mary svarade:

— Ja, mycket lättare än att göra det som är tokigt.

Och så kysstes de.

En lördagskväll på hösten tog Dick henne med sig hem
för att visa henne för modern. Han brukade gå till den gamla
en gång i månaden med en del av sin lön i den stora börs, John
Brown lämnat tom och flottig efter sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free