Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i; ––– ’l1
Ur Kuskar
— Äx du gammal, viskade han med läpparna nästan slutna,
är du gammal?
Mary såg det grå i hans ögon svartna. Och plötsligt log
hon rakt in i detta svarta, medan hon viskade:
— Å, så stark du är — — —
Men Dick grät, tårar av lycka och vemod, av glädje och
allvar . . .
*
Det är ej svårt att se på en man, om han är nygift. Han
behöver inte visa ringen — och Dick hade för resten ingen.
Men hans rörelser äro fastare och säkrare. Hans blick har ej
längre det skiftande och snabba. Den blir eftersinnande och
lugn, som om den såge för två. Det kommer över hela hans
person en pondus, som ofta verkar löjlig på omgivningen, men
löjlig i stor stil, löjlig i jätteformat, och sålunda befriad från
det skratt man skänker farsfiguren. Det är det slags löjlighet
man betraktar med leende beundran och en egendomligt
sentimental avund.
Så var det också med Dick.
Han hade fattats av en djup och stilla ro. Allting
omkring låg säkert och stadigt och ordnat. Världen bjöd ej på
några svårigheter längre. Den var visserligen hård. Men den
skulle betraktas med allvarlig glädje.
Så kom det sig också, att han började se på mänskorna
och livet med mera värme.
Och för allt detta hade han Mary, samlivet med henne
att tacka. Det var ett ständigt föremål för hans undran. Han
märkte för varje dag, hur han i samlivet med henne blev
mindre hård, hur hans intressen vidgades. Mary och allt detta
blev honom ett mysterium, som han dyrkade enkelt och
trohjärtat.
Nu blev också London, staden, till för honom. Och han
började älska den, älska gatorna, när de lågo i ett rykande
solsken, som minuterna efter ett fältslag och skriket av
mänskor och trampet av hästar steg till en enda lång och dövande
sång som drev på. Han älskade gatorna om natten, då skenet
från gaslyktorna kom asfalten att lysa som ett stilla grönt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0255.html
