Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
->. . ii—ii, ■"■tihi — ■ ... ■■■ ■ ■ ...... ■■■ \7
Gustaf Hellström
vatten i någon gammal kanal. Londondimman blev honom
en lustig fara. Det var som att färdas på havet i en liten
bräcklig båt, där man vilket ögonblick som helst kunde törna
mot en av de stora tunga omnibusarna eller stranda som ett
vrak uppe på en trottoar.
Det var ett liv värdigt Dick Browns styrka, skarpa blick
och säkra händer.
Nu tänkte han också vänligt om mänskorna. Han körde
världens alla raser och folkslag i sin cab. Alla hade bråttom,
alla hade någonting som väntade dem, nöjen och affärer och
resor till länder han aldrig sett, över hav, vilkas namn han
ej ens kände. Och över allt funnos där mänskor, nya mänskor
och nya öden. Allting var så stort. Men han tyckte i alla
fall att han hade en liten del i allt detta. Det var hans cab,
som förde dem en liten bit på vägen. Över alla svängde han
sin piska. Han var allas kusk. Det var alltid något nytt som
hände på gatorna, alltid någon som blev överkörd eller något
bröllopståg, som drog fram. Och när Dick såg det, tänkte han:
Det ska jag inte glömma att berätta för Mary, när jag
kommer hem.
Men allra helst kuskade han ett ungt par i väg till någon
av stationerna. Dem tyckte han sig förstå bäst av alla. Kanske
sutto de just nu och kysstes inne i hans cab och längtade efter
ensamheten i ett hotellrum någonstans nere vid kusten. När
han stannade vid stationen och den unge mannen stack
pengarna i handen på honom kunde han inte låta bli att säga:
— Tack, sir! Förlåt, sir! Men jag har det inte så oävet
jag heller, fastän jag bara är en fattig droskkusk. Jag har en
hustru, jag också, som jag tycker om. Förlåt, sir! Men lycka
till från en droskkusk!
Och så nickade både herrn och damen detta
hemlighetsfulla frimurareleende, som existerar mellan nygifta. Dick slog
klatsch med piskan, som om han varit en herrgårdskusk.
Ja — — — det var ett underbart liv . . .
Och snart skulle han också ha en son. Det vill säga, det
var inte så alldeles säkert. Det kunde ju också bli en flicka.
Men han trodde det. Det gjorde Mary också. Det kändes
som om det vore en pojke, sade hon. Festret var så kavat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
