- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
257

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ibland tog det riktiga spänntag, som om det redan hade Dicks
stora nävar och starka muskler.

När Dick kom hem om nätterna, var symaskinen ännu
i full gång. Han plockade upp de små lintygen och tröjorna,
försökte sticka handen ner i de små ärmhålen och tyckte som
alla blivande fäder ha tyckt före honom och alla efter honom
komma att tycka: att de voro för trånga.

— Du gör de där skjortorna för små, min flicka, sade han
och skrattade.

Men Mary visste bättre besked . . .

Dick tänkte på den pojken dagarna i ända. När han satt
däruppe på kuskbocken och funderade, kände han det ibland,
som om han skulle brista ut i ett skallande gapskratt. Så
lycklig var han. Snart är du far, Dick Brown, sade han till
sig själv: far och rangerad karl.

Han tyckte, att han hade så mycket att tala med den pojken
om, sådana saker, som inte intresserade fruntimmer. Han hade
så mycket han skulle lära honom, så många goda råd han ville ge.

— Ser du, pojken min, man ska bara göra vad som är
rätt. Då blir man så lycklig som far och mor din.

Eller:

— Ser du, pojken min, så här ska man hålla i ett par
tömmar. Inte rycka! Inte slita! Man ska hålla in långsamt
och säkert, så där som när man drar ut en stor spik ur väggen.
Men det kan du inte ännu, din lilla skitpojke.

Och så skrattade Dick, först åt pojken som ännu inte
kunde hålla ett par tömmar, och så åt sig själv.

— Du sitter och dillar, Dick, sade han.

En dag talade Dick med den katolska Elisabethssystern,
som gick omkring och hjälpte sjuka i fattigkvarteret bredvid
den lilla gatan, där han bodde. Hon tog ingenting betalt för
sina tjänster och hon var vänligare än barnmorskan som
kommunen höll. Hon lovade att titta in då och då till Mary.

Tiden led allt närmare. Linneförrådet låg redan tvättat
och struket i en byrålåda. Där stod en vagga färdig inne i
sängkammaren. Dick körde flera gånger om dagen hemåt,
hoppade av kuskbocken och stack huvudet inom dörren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free