Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>g- ............. " 1 ■ 1 .............- <»*
Gustaf Hellström
— Hur är det med fideikommissar ien, frågade han.
Men Mary skakade på huvudet. Hon hade de sista dagarna
fått en underlig, stirrande blick i ögonen. Hon såg ut som
ett öde, med den där blicken, den vita pannan och den tunga
kroppen. Och hon svarade:
— Jag vet inte. Jag känner ingenting. Det är som om
pojken sovit nu i flera dar. Och jag är inte längre ung.
Dick frågade den lilla Elisabethssystern. Men hon bad
honom lägga utgången i Hans hand, som styr allt till det
bästa.
Och något annat var där ej heller att göra.
Han dröjde länge, pojken, som Dick redan så många
gånger talat med i förtroende, och som i hans inbillning redan
fått en så hög grad av verklighet att han ingått som en
oupp-löslig del av Dicks liv . ..
Och när han kom var han död!
Det var sent en natt, när det skedde. Dick var inte hemma.
Han kuskade mänskor från glada baler och sena supéer. Men
framåt morgonen, när han steg in genom dörren, voro både
doktorn och nunnan där.
Hans pojke låg lik. Han hade varit död i flera dagar,
sade doktorn. Och det var just så väl det, för han hade vatten
i hjärnan. För resten var det inte tid att tänka på detta nu.
Här var det fråga om att rädda livet på hustrun.
Dick sjönk ner på en stol vid dörren. Han lutade pannan
i sina händer. Han hörde någon stöna och hörde doktorn
säga, att han måste hålla sig tyst och stilla. Själv visste han
ingenting. En gång såg han upp och bort mot sängen. Mary
låg med munnen vidöppen och ögonen slutna. Nu först
uppfångade han hennes korta och häftiga andhämtningar. Hans
huvud föll åter tillbaka i händerna ...
Nunnan tassade förbi honom och öppnade dörren. Utan
att han själv tänkte däröver, reste han sig upp och grep tag
i hennes kjol för att hålla henne tillbaka.
— Gå inte, du får inte gå ifrån henne — — —
Nunnan gjorde sig saktmodigt fri.
— Gud styr! Gud styr, viskade hon.
Och så försvann hon. Doktorn slog sig ned på en stol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
