Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid sängen, med handen om Marys puls. Men han lyssnade
ej längre. Han satt och väntade med blicken mot dörren . *.
Efter en stund kom nunnan tillbaka med en herre i
sällskap. Det var specialisten . . .
Några timmar efter var Dick Browns hustru, Mary, död.
De båda läkarna tryckte stumma Dicks händer och gingo.
Nunnan var ensam kvar. Hon gick och pysslade borta vid
sängen, band en näsduk under den dödas haka och knäppte
samman hennes händer över de fulla brösten.
När hon slutat sina små bestyr, började hon läsa med en
stilla röst. Då hade staden redan för länge sedan vaknat.
Hästhovar smattrade ute på huvudgatan som signaler till
samling mot asfalten. Hjulen rullade. Lokomotivvisslingar
skuro genom luften. Mjölkförsäljaren slamrade med sin kärra
och sina flaskor, medan han sjöng sin visa med skrovlig röst
framför dörrarna.
Mary hade de sista veckorna druckit mjölk, och han
stannade som vanligt utanför Dicks dörr. Han knackade med
portklaffen och sjöng sina locktoner om och om igen:
— Frisk mjölk från friska kor,
som på gröna ängar bor!
Köp mjölk från friska kor.
Men ingen kom och öppnade.
Alltjämt fortsatte nunnan att läsa. Hon tog en stol och
satte sig bredvid Dick. Hennes röst var stilla och klar. Det
var, som om den fått något av nunnedokets oskärade vithet
över sin timbre.
— Man skall ingen annan älska än Gud. Man skall ingen
mänska älska över Gud. Allt kött är hö. Mänskan dör och
jordas. Hennes kropp multnar. Och som den skall kärleken
till mänskan dö och bli jordens stoft. Man skall ingen annan
älska än Gud.
Så talade nunnan, som ingenting visste om jordisk kärlek.
Men Dick reste sig upp. Han stapplade fram till sängen,
där de båda döda nu lågo . . . Han såg på dem . . . Och
plötsligt höjde han axlarna. Bröstet hävdes. Han utstötte ett
skri, ett långt, hest skri, som från ett rasande vilddjur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
