- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
272

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andliga högfärd och ursinniga nitälskan, var och en kring
sin egen lilla del av Ordet. Elias och Maria voro inte så långt
borta från sin Gud, att de behövde skrika på honom eller
gräla om vad han sagt eller inte sagt. För bullret i andras
tempel kände de en skygghet, som reste sig ur djupet av det
gamla bondeblodet, och vände sig bort från lösa seder med
en mogen odlings förnämhet. För deras tro behövdes ingen
kyrka och ingen präst. De levde i en frid, som inte kunde
störas av något argsint grubbel, därför att för dem fanns
ingenting att grubbla över, de hade redan den stora
vissheten, och det var dem nog: vi leva alla i Guds rike, och det
riket är inte av denna världen.

Men denna avskildhet från andras församlingsgemenskap
kändes orcande ibland, mest för Elias, som inte kunde lika
lätt som Maria se drömmens overklighet i allt som hände
omkring honom — han såg det också på mycket närmare håll
än hon, mer än någonsin levde nu Maria likt ett barn, sedan
hennes egna små ungar byggt en ny värld av fantasier mellan
henne och den yttre verkligheten. Elias kunde inte riktigt
följa med, han kände att något måste göras även i
yttervärlden, om de inte allesammans skulle kastas som ofier åt
den nya tidens gudar. Arbetet blev hårdare och lönerna blevo
mindre, det fanns ingen gräns för allt vad herrarna fordrade
av arbetsfolket.

Så långt hade han kommit, när han första gången på
Delockshyttegården och i Brödraförsamlingens bönhus fick
höra talas om socialismen. Han behövde lång tid för att klara
ut de där sakerna. Hustrun visade närmast ovilja mot det
hela, det var henne alltför främmande och tillhörde den
förgängliga världens bekymmer, som inte kom dem vid, så länge
arbetet gav dem vad de behövde för att leva.

— Men när vi inte får nån lön för vårt arbete? Ska vi
inte säja ifrån då?

Åjo, det kunde man ju alltid göra, förstås.

— Men inte hjälper det om en ensam karl säjer ifrån,
då får han sluta bara, vi måste komma alla på en gång.

Det ville nog till att de voro många för att det skulle
gå bra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free