Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man levde bara en gång, det var en allmänt erkänd
sanning, sedan var man död och slut för alltid. Då gällde det
att göra livet så angenämt för sig som möjligt medan det
varade, därtill behövdes pengar, dem skulle man skaffa sig
med vilka medel som helst, och för den skull tvingades
arbetarna med list och våld att träla, arbetets frukter togo her
rarna för egen del och levde gladeligen var dag intill döden,
arbetarna fingo träla intill döden, dö skulle alla, sedan fanns
det ingenting mer, allt var slut. Hur länge skulle arbetarna
låta bedraga sig med prästernas råa hänvisning till saligheten
efter döden, sedan tjuvar tagit all mödas lön på jorden?
Portarna gnäller,
hundarna skäller,
tjuvarna ä i rovåkern, mor!
Det var en gammal lek, men varför inte driva bort tju
varna och sätta sig själva i rovåkern och smörja kr åset? Rätt
får var människa skaffa sig själv, stackare den som inte orkar!
Så hade herrarna länge levat, så skrevo deras lärda män,
rikedomen och njutningen prisades, fattigdomen och enkelheten
föraktades, gudstanken var en vidskepelse, som bara skulle
predikas av köpta präster för massan av trälar — se upp,
ni arbetsfolk, att ni inte fastnar i deras falska garn och bli
trälar i deras våld, som veta mer än ni!
Det var inte lätt att komma från sådana läror. De kunde
beläggas med alltför tydliga bevis. Hastigt spred sig bland
folket den vissheten, att alla lärda herrar bevisat någonting
som kallades för materialismen, det var i den läran herrarna
levde nu, den gamla tron var omodern och alldeles falsk, nu
gällde det att följa med så att man inte blev lurad, nu gällde
det att ta skadan igen!
De gamla, som blivit rotfasta i sin gammalmodiga tro,
reste sig med oro och förbittring mot den nya tidens gudar,
men för det lösa folket, som drev omkring utan fäste i landet,
var det evangelium. Äntligen blev det klart, att man fick
göra vad man ville, bara man kunde göra det — äntligen blev
det klart, att allt som hindrade och band var bara ett inlärt
bedrägligt tal om samvete, rätt och Guds vilja! Nej, ropade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
