Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terssöner om tusen år, medan de nu levande avstodo från
all andlig fördjupning och mognad för att slita ut sig i den
ekonomiska och politiska kampen om lösa framtidsdrömmar.
Då föll man tillbaka på lärans sanningsvärde igen!
Sanningen skulle förkunnas, antingen den var angenäm och
förtröstansfull eller icke!
Men när Elias kom för sig själv, hittade han på en hel
mängd saker, som han kunde ha sagt om speldosans religion.
En speldosa kan inte spela fel, när hon är i god gång —
men människan kan tänka fel, och hon kan inse felet och
rätta sig själv! En människa kan låta bli att spela åtskilligt
av det där hon har i skallen, därför att hon tycker det låter
illa, hon kan i stället hålla sig till annat hon tycker låter
bättre och renare — speldosan kan inte välja sina stycken!
Då liknar människan mer ett instrument, som någon spelar
på — och vem är det som spelar, om inte den vi kalla Gud?
Det var ett bedrövligt spektakel, som förehades på
Hassel-bottens arbetareförening under denna första brytningstid. En
förtvivlad lust att skrota ner alla tyngande rättsföreställningar
för att endast tillgodose de grova och själviska intressena låg
grinande bakom allt populärvetenskapligt och dussinfilosofiskt
svammel.
Elias kände motvilja mot att gå dit, men det var ingen
annan råd, han måste. Han var deras ordförande, om han
inte hölle fast, skulle alltsammans gå sönder. Det fanns ingen
bland arbetarna vid Hasselbotten eller Järnberget, som kunde
överta hans plats. Han var känd överallt, han var Elias
Tomasson, det var nog för alla att veta, en karl som ingen
kunde springa omkull. Redan hade han flera gånger varit
under disponentens ögon och fått lämna besked: vad ville
arbetarna? vad menade de med sin förenings verksamhet? —
Han hade lämnat besked, ärligt och enkelt: de ville hålla
tillsammans för att ta vara på sin rätt. — Var det någon
som ville dem något orätt, kanske? Var inte arbetsledningen
god nog? Ville man säga, att det begicks orättvisor? — Det
kunde väl hända, att vad herrarna tyckte var rätt på sitt
håll, kunde kännas som orätt bland arbetarna, då vore det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
