Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*.*■■■■■.- ■■ .... ■■■—■—-■—■ ■ ■■■■ rj
Hjalmar Bergman
vårt bord, kom ett det besynnerligaste ekipage. Den minsta
rapphöna som någonsin rullat på ett par hjul, drogs av en
liten liten norrbagge och körsvennen var en otering till pojke,
alnen hög som det tycktes. I detta åket satt nu en
kvinnsperson av formidabla dimensioner. På båda sidor om sätet
svällde låren ut som försvarliga kuddar. Dess midja kunde
icke rätt skönjas till följe av en mängd löst tyg och spetsar;
men barm och skuldror, som till på köpet voro blottade,
bug-nade under ett pösande hull. Ur detta hull höjde sig som
en rova ur jorden ett ganska litet huvud, icke utan behagliga
fast grova drag. Och allt detta var pyntat i de grellaste färger
och med ett par långa, nackaröda band, som vimplade
muntert där bak. Vi sutto hart när mållösa av förvåning: men
kaptenen ropade: Vem är nu denna fågelskrämman? Vartill
moran genmälte, att det vore mamsell Arrenander från
Karlstad, som varje år vid denna tiden begav sig till Iglinge för
att med flitigt drickande bekämpa sin fettsot.
Förundrade åsågo vi, hur den feta mamsellen lätt och
gesvint hoppade ur kärran, ledde hästen vid betslet till stallet
och i övrigt betedde sig som hemma på stället. Väntad var
hon, ty moran städade genast upp ett nytt bord ej långt från
vårt. Men vilka läckerheter dukade hon icke fram åt
mamsellen! Anteckningarna äro långt fullständigare men jag vill
här endast nämna sex stycken de möraste mest välbrynta
kycklingar. Kaptenskan, som dittills med förakt skådat
mamsellen och icke ens besvarat hennes artiga hälsning med en
nick, blev nu mäkta orolig. Hon vred och vände sig, suckade
och pustade, tuggade och smackade. Den stackars människan
var stor gurmand. Kaptenen åter stack det i gallan, att en
man av hans betydenhet skulle sitta vid grötfatet, då endast
några alnar därifrån sex stekta kycklingar bjöds åt en mamsell
från Karlstad. Genast slog han käppens silverkrycka hårt i
bordet och beställde kyckling. Men moran svarade, att hon
oflrat alla tuppar för mamsellen, och vad hönorna beträfiade,
skulle hon icke röra dem, om det så gällde livet. Då gulnade
kaptenen fasligt, sänkte huvudet som en tjur och ropade:
Vad nu? Är det håken själv som regerar detta stället? Skallen
ståndsperson egenhändigt bryta nacken av hennes kycklingar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
