Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.g*o-...o–..o»o-’...-O’ ’.sO-’-.o-wo,
många, att hon kunde hänga en på vart finger och en på var
tå. Även hade hon varit förlovad med tre stycken, i följd
förstår sig, så där klämde icke skon. Utan det var
äktenskapet, som gjorde henne bekymmer. Tre gånger hade hon
varit en marche mot kullerstolen och tre gånger hade hon
tagit till flykten. Ju närmre dagen kom, desto större blevo
hennes farhågor och betänkligheter; vapörer kommo titt och
tätt och dåndimpar dagligen. Till slut måste hon urskulda
sig med bräcklig hälsa och taga sitt ord tillbaka. Kaptenen
ville nu veta, vad som vållat farhågorna: om fästmännen varit
lättsinniga kanaljer eller vad som eljest kommit i fatet.
Ack nej, suckade hon, så Lars som Emil och Olof ha de
ädlaste hjärtan och en god ekonomi. Bättre män kunde hon
icke önska sig. Men det var något i själva äktenskapet, som
stötte henne för huvudet. När kaptenen fick nys om ett splitter
nytt missnöje, blev han ganska upplivad och ville äntligen
veta något närmre om dess orsaker. Mamsellen utbrast:
Det är denna fasliga intimitén, herr kapten. Äktenskapet
är minsann inte sådant som man föreställer sig och jag kan
inte tro, att den gode Guden menat det på det sättet. Jag
har uppvuxit i sträng tuktan, varför jag evigt skall tacka
min kära mamma och min kära pappa. Ty vad vore jag eljest
för ett skarn? Men skall jag då ge mig i lag med en
mansperson, som varken är min far eller bror eller kusin utan
alldeles främmad och vistas dagligen allena med honom? Och
det är ändå inte det värsta. Ack, är det icke en faslig tanke,
herr kapten, att gå i säng med en karl, som man högaktar?
Det ropade hon så sorgligt, att stenar kunde röras; men
verkan blev olika. Kapten stoppade hela silverkryckan i mun.
Kaptenskan skrek: Men tänk då på barnen, mamsell!
Adol-phen klunkade och kuttrade som en skogsduva — det lät så,
när han skrattade. Och den skälmen Nora fick ett svårt anfall
av fnittersjukan, som botades genom att knipa mig hårt i
läggen. Inte bekom det mamsellen det bittersta. Hon utlade
ämnet i alla dess delar, och aldrig hade jag trott att ett ärbart
fruntimmer hyste så djupa och kunniga tankar i dessa saker.
Till sist befalldes barnen från bordet: och när jag nu såg
Nora försvinna bak vagnslidret, drog jag mig efter. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
