Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växte en blommande bägg, så stor att den just bildade en
lagom berså. Vi slogo oss ned. Vad närmast inträffade, har
jag ej utförligt noterat, men tar ur minnet, att de båda gökarna
golo hela aftonen, överröstande varandra. Desslikes minns
jag, att myggen var svår och att Adolphen då och då
stånkade förbi vårt gömsle och med allehanda blinkningar och
grimaser gav till känna, hur landet låg. Bäst minns jag
kanske häggens doft.
Kaptenen och mamsell Arrenander fortsatte att utbyta
tankar och för var gång den sistnämnda höjde sin stämma
till ett fasligt utrop, brusto vi båda i skratt. Det gav mig
också anledning att i Noras ögon efterforska, huruvida hon
närde samma farhågor och betänkligheter som mamsellen.
Den vetgirigheten fann hon impertinent och blundade
enträget, så att till full visshet kom jag aldrig. Utan fick jag
nöja mig med hoppet och en rimlig förmodan och vad eljest
jag kunde finna på att nöja mig med.
Så förflöto några sälla timmar i Sutre och vi skulle
säkerligen glömt oss allt för länge om icke Adolphen fäst vår
uppmärksamhet genom att svänga med armarna och utstöta några
av sina vanliga läten. Vi sprungo upp, slogo av oss bosset och
stego fram till landsvägen. Adolphen hade upptäckt ett
ekipage, som med rask fart nalkades gästgivar går den. Det väckte
vår nyfikenhet. Men åt såväl ekipaget som dess innehåll skall
jag ägna ett nytt kapitel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
