Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag mig att pränta om alltsammans med skönskrift. Särskilt
lade jag mig vinn om initialerna och utmålade dem med ganska
mycken fantasi och smak. Det tog rundlig tid och man kan
tänka sig, att dessa hemlighetsfulla timmar på min kammare
skulle gruvligen stinga fruntimrens nyfikenhet. Prostinnan
själv kom upp på min kammare för att — som hon sade —
se om det fanns någon råttlort i skåpet, men syftet lästes nog
i den kringirrande blicken. Icke ens Märta fick veta något
och jag måste här bekänna att mina känslor svalnat betydligt
efter tredjedagsbalen. Förräderi var vad jag minst kunde
förlåta och är så än. Dessutom ville jag ingenting yppa, förrän
mitt verk fått högre sanktion.
Till den ändan sände jag det en postdag med budet, väl
förseglat och försett med prydligaste adress. Till vem? Till
ingen mindre än hans högvördighet, biskopen i W., min
vördade gynnare. Lyckan står den djärvom bi, heter det, och så
måtte jag väl ha tänkt, där jag stod i vägkröken och blickade
efter slädan. Men nog klack det till i hjärtat, då den äntligen
försvann ur min åsyn, och nog spankulerade jag omkring på
glödande kol de närmaste veckorna. Till sist försjönk jag i
en sorts ystert svårmod, spelade narr och canaille och liksom
förberedde mig för rollen av förtappat får och dumrian. Och
vad händer? En onsdag kommer ett brev med mitt namn
och sammanhållet med biskopens signet. Ett brev av hans
högvördighets egen hand. Jag slet genast upp det, ty någon
backhare var jag aldrig, men när jag läst de första orden,
störtade jag upp på min kammare och brast i gråt. Likväl
var brevet icke särdeles märkligt utan hållet i de allmännaste
ordalag. Det hade glatt hans högvördighet att se en frukt
av min flit och min fromhet, men han varnade mig för att lägga
för mycken vikt vid det egna förståndets ingivelser.
Ungdomstiden vore bäst ägnad till att inhämta andras tankar,
först senare kunde man draga sina slutsatser och bilda sig en
självständig åsikt. Min håg för studier i de högsta och
allvarligaste ämnen var dock tydlig och hans högvördighet skulle
se till, om det icke bland stiftets stipendier funnes ett ledigt
rum för en yngling, som närde så allvarliga om än enfaldiga
tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
