Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon vrå med huvudet stött i handen, rynkad panna och
blundande ögon. Det förbryllade flickorna som behandlat mig
rätt legert.
Brevet gjorde ett ganska stort intryck på prosten. Han
framkastade det förslaget att jag skulle vara honom följaktig
på hans påskaresa till Wadköping. Det skadade icke att giva
den strängt upptagne biskopen en påminnelse. Ack, nog fick
han en påminnelse, som i sin tur skulle påminna mig om alla
mänskliga förhoppningars fåfänglighet! Jämnt på dagen en
vecka före den beramade resan anlände ännu ett biskopligt
brev till prostgården. Det var adresserat till prosten men
behandlade uteslutande min person. Min gudlöshet, min
fräckhet, min dumhet, min inbilskhet, min otroliga okunnighet,
min svarta otacksamhet, allt detta utmålades i bjärtaste färger.
Prosten själv fick sin släng av sleven och kallades en dålig
uppfostrare och en slapphänt gammal man, som blundade med
båda ögonen. Vad stipendiet beträffade, så förbigicks det med
vältalig tystnad, men väl tillkännagavs, att ett litet enskilt
understöd, som jag dittills åtnjutit, hädanefter och för alltid indrogs.
Hur förklara detta brev, så gruvligt stiidande mot det
förra? Prosten och jag, båda stodo vi där, som fallna från
skyarna. Jag måste redogöra för min skrift, varefter prosten
fann det sista brevet förklarligt. Men hur tyda det första?
Förklaringen fick jag efter påsken, då prosten haft ett samtal
med biskopinnan (biskopen slog med båda händer bara mitt
namn nämndes) och se här hur den löd:
Min ”världsförklaring” hade kommit hans högvördighet
till handa vid en tidpunkt, då han var strängt upptagen av
ämbetsåligganden. Sedan han läst mitt bifogade ödmjuka
brev, tillkallade han biskopinnan och bad henne titta på
papperen. Fanns där något av värde, skulle han själv
genomläsa dem; eljest med några vänliga ord kvittera hövligheten
och den goda avsikten. Nu ville olyckan, att biskopinnans tid
var lika upptagen som den högvördige gemålens. Hon ögnade
igenom några rader men fäste snart sin uppmärksamhet vid
de prydliga initialerna, som kostat mig så mycken möda.
När hon plockat igenom dem, kom något bestyr emellan:
papperen lades åsido och råkade i glömska. Då biskopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
