- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
311

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





några veckor senare frågade efter innehållet, blev hon ganska
förlägen och svarade i allmänna ordalag, att skriften röjde
håg och fallenhet för det andliga, att tankarna voro enfaldiga
men fromma och uppriktiga o. s. v. Med denna utsago som
grund författade hans högvördighet sitt första brev.

Hur vill man nu förklara en sådan nödlögn från
biskop-innans läppar? Ack, den var om ej urskuldansvärd, så dock
förklarlig. B. B. Carlanders Wärldsförklaring fanns ej mer!
Den hade fallit offer för husmamsellens allt för stora nidskhet.
Det rara papperet hade lockat henne. Många ark voro skrivna
endast på den ena sidan: av dem gjorde hon hyllfransar.
Återstoden deponerades på ett ställe.

Därmed var olyckan icke skedd; tvärt om borde händelsen
för mig ha fått de lyckligaste följder, vilket ock det första
brevet visade. Men olyckan var likväl framme. En dag
befinner sig hans högvördighet på stället, han rycker loss ett
blad och i ren distraktion och för att fördriva tiden börjar
han läsa. Därmed var mitt öde beseglat. Den bittra vreden
stegrades yttermera av den förtretliga omständigheten, att
mitt illdåd falskligen avlockat honom goda ord och löften.
Och då biskopinnan icke var den, som lätteligen tålde
förebråelser, föll harmen odelad över mitt huvud.

Så krossades mina förhoppningar. Jag vill uttryckligen
hava sagt, att prosten icke lade den minsta sten på börda,
nej icke ens prostinnan. Båda sökte på bästa sätt uppmuntra
mig och manade mig att med lugn se tiden an. I prostgården
hade jag alltid ett hem. Men den olidliga skammen, det
ödsliga tomrummet efter hoppets grusade tempelgårdar och
kanske ock ohågan att nu riktigt känna min litenhet bredvid
den gynnade rivalen drev mig till ett desperat beslut. Jag
skrev samma dag till välborne kapten von Haneken, ödmjukt
accepterande hans anbud.

Knappt hade jag det gjort förrän alla människor kommo
liksom framstörtande ur sina gömslen för att rätt livligt beklaga
mig. Mitt öde målades i svartaste färger. Svält, översitteri,
tungt och tråkigt arbete, ingenting besparades mig. Ja, själva
den onoslige J. S. tog mig i brodersfamnen och menade att
pocker spelat mig ett fult spratt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free