- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
312

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag tänkte så med och måste finna det bra orättvist att
han just skulle förfölja en person, som velat rehabilitera hans
svärtade karaktär.

*



Mina öden hos familjen von IJancken lämnar jag åt
glömskan, nämner blott, att mina vänners farhågor och mina
fienders hemliga önskningar besannades i lika mått samt
återknyter berättelsens tråd, där den bröts eller vid stora inkörseln
till Sutre gästgivargård.

Ett stycke ut på vägen stod Adolphen, gloende och allt
jämt svängande armarna som en väderkvarn; tätt vid
grinden stod jag och Nora likaså storögda fast med mera
blygsamhet. Ekipaget var sannerligen glovärt. Man tänke sig en
berlinare av stora dimensioner och antik fason dragen av ett
fyrspann och försedd med kusk, betjänt och en ridare på
vänstra förhästen. Yar det icke grant mitt i rama bygden!
Vagnen var väl något åldersskröplig och skamfilad och
dragar na tycktes icke vara de bästa, men munderingen glänste
i kapp med betjäningens livré och på vagnsdörrarna prålade
ett stort vapen under krona. Vad det var för ett vapen, fick
jag aldrig se, ty kusken, som icke kände Adolphens stupiditet
och för tjusnings vanor, trodde visst att vägen tog slut och
höll inne med ett ryck. Därpå knackade han med näven i
vagnstaket och ropade: Heraus, heraus! Nu är vi framme.
Till min förundran såg jag kusk, betjänt och förridare grina
som några solvargar och tissla sinsemellan. Ingen gjorde min
av att öppna dörren, men efter några ögonblick sköts den upp
och en ung karl trädde ut. Han var barhuvad, svept i en vid,
mörkblå kappa, varunder skymtade en brun frack med
pärlemo-knappar, ljusgula pantalonger och halvhöga stövlar, allt som
det tycktes av god kvalitet. Figuren var icke hög men kraftig
och välformad, håret hängde i långa stripor, som lockade sig
i toppändan, ansiktsfärgen var elfenbensgul och antydde jämte
det svarta håret och de mörka ögonen ett sydländskt blod.
Karlen sträckte sig in i vagnen och tog ut ett fruntimmer,
vars skönhet jag icke vågar beskriva, allra helst jag på trettio
år icke sett någonting, som kunnat liva och vidmakthålla min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free