Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1« – — — ■ ............................. .......... ■
Ur Herr von Hancken
par väl spända pantalonger, som just satte klåda i fingrarna
på mig. I husets skilda fönster uppenbarade sig nu kaptenen
och Adolpken, kaptenskan och Nora, mamsell Arrenander samt
slutligen även den intressante främlingen. Yad står på? ropte
kaptenen, vartill kusken fundersamt genmälte: Det kan nog
inte vara annat än att de slåss. Och postiljonen hickade: Jag
ger mig attan att de är druckna, de svinen. Å, fy för pocker,
de skämmer ut kunglig postverket. Därmed grabbade han i
högen, ryckte och slet, men som kusken samtidigt ryckte från
sitt håll och antagligen i samma person, kommo de ingen vart,
förrän moran med ett livtag satt kusken i backen och begynt
utplockningen. Den förste, som kom till synes, var en blöt
och saktmodig karl med förläst utseende och ganska illa klädd.
Han stånkade förskräckligt och fällde sina modiga tårar. Men
plötsligt ryckte han till och blev stående slät och kapprak
som ett utropstecken, ty från mamsellens fönster förnams ett
smärtans skri och därefter orden:
Du min jemine je! Är det icke Lasse?
Jo, nog är det Lasse, svarade han saktmodigt.
Bredvid den förste ställde moran numro 2, som var
grovlemmad och mera kavat men också mera beskänkt och ur den
synpunkten ömklig att skåda. Genast ropade mamsellen:
Ack, se till mig i nåd! Är det icke Olle?
Vem är Olle för dig? röt grobianen och tillade med
pipande stämma: Olle lilla ska lägga sig; han är full som ett
halvstop.
Den tredje i trion var dock värst däran, så att moran
måtte ställa honom på lut mot de andra båda. Det bör ej
förvåna, att mamsellen i honom igenkände sin tredje adoratör,
Mercuriisonen, och nu öppnades hennes vältalighets alla slussar
samtidigt som tårekällorna stego över sina bräddar.
Ack, varför lämnade jag Karlstad! ropade hon. Ack
visste jag icke detta? Har det icke alltid varit så? Ack ni
grisar! Äck varför förföljes jag av dessa dumrianer och
full-boltar? Ack mina småttingar! Blev det så tomt och ödsligt
efter lilla Charlotte? Och hur ser ni ut? Nej detta överlever
jag icke i herrskapet von Hanekens åsyn!
Hon lämnade fönstret. Litanian tycks ha varit välkänd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
