Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fe« ....—...........■■■ 1. — ’■■ ’■■’■■■ — ’ ■ — ... tmgl
Ur Herr von Hanoken
stora karlar kunna slåss i denna lilla vagnen utan att jag kom
till skada? Det var ingenting att göra åt den saken.
Till sist hade en av dem i misshugg tagit honom för
strupen, varvid han sönderslitit och bortkastat en liten
silverkedja med vidhängande berlock eller amulett, ett silverkors.
Det var denna dyrgripen han nu med otroligt tålamod sökte
bland dynorna. Hans kära mamma hade egenhändigt hängt
öen om halsen på honom och den var honom för den skull
t mistelig. Jag föreställde honom det orimliga i att söka i
nörkret och till hälften drog honom ut ur vagnen. Han visade
sig vara en yngling i min ålder med rätt behagligt fast något
flickaktigt ansikte, dessutom vanställt av åtskilliga skråmor
och en svullen näsa. Resans besvärligheter hade tydligen tagit
på hans krafter, varför jag ansåg skäligt att väcka upp
gäst-givardrummeln och kräva logi för oss båda. Svaret blev, att
moran redan bäddat åt mig på loftet utanför kaptenens
vindskammare: där fingo vi samsas, bäst vi gitte. Jag tog min
skyddsling under armen och vi stretade uppför den branta
trappan eller snarare stegen, som ledde till loftet. Här fann
jag mycket riktigt en rätt rymlig och god bädd inkörd under
det sluttande taket och det tö vade icke länge förrän jag prövat
dess förtjänster. Min kamrat slog sig ned på en kappsäck,
som han icke släppt ur handen och tycktes mera tveksam.
På min fråga uppgav han sig heta Tomson, köpmansson från
Göteborg. Han berättade om sina föräldrars död, som nyligen
inträffat. Fadern hade störtat utför en brant trappa och brutit
nacken. Och trots en åldersskillnad på trettio år hade
kärleken mellan dessa makar varit så oförgänglig, att modern
någon tid efteråt sörjde sig till blodstörtning. På dödsbädden
hade hon skänkt sin son det där silverkorset, vars förlust
vållade honom en förklarlig smärta. Vidare hade hon uppmanat
honom att ofördröj ligen begiva sig till Falun, där han ägde
ett kvinnligt syskonbarn vid namn Hedda. Henne skulle han
äkta, ty den goda modern kunde icke fördraga tanken att lämna
sonen allena i världen.
Och blir jag icke hängd eller bränd eller dränkt eller något
annat dödligt tillstöter, så blir det nog så, tillfogade han och
suckade ganska tungt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
