- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
342

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lastade av på det fyrkantiga bordet. Sedan följde några av
de väninnor och yrkessystrar — ty alla levde de av att hyra
ut rum — varav köket vanligen var fullt. — Hur mådde den
lilla vännen? Vad hon alltid var flitig, aldrig roade hon sig
heller. Se, det var ungdom det, annat än den och den!
proklamerade de i gillande tonfall.

Men fröken Jansson blev både blek och röd — kanske
de begrepo att hon inte kunde vara annat eftersom ingen
brydde sig om henne? Hon satt och funderade på detta, medan
de gamla damerna diskuterade ett av sina älsklingsämnen: om
telefonisten var dygdig eller inte. Några voro för, andra emot
och stridens vågor gingo höga tills den omdebatterades
ankomst tystade dem. Så troppade de av och fröken Jansson
kom plötsligt att tänka på att hon druckit fem koppar kaffe
och att det omöjligt kunde vara bra för hyn. Men något
trevligt skulle man väl ha. Och så gick hon och lade sig och det
var en källa till stor tillfredsställelse för henne att tänka på
att hon själv skulle få ligga till kl. 8 nästa morgon, under det
att telefonisten, vad väder det än var, måste upp kl. 6.

*



Fröken Janssons största nöje, näst besöken hos systern
och en eller annan teaterkväll — ty de inbillade bjudningarna
kunde ju inte räknas — var att gå på biograf.

Och en afton — en minnesrik afton, ty fröken Janssons
livs roman påbörjade under dess lopp — för att inte tala om
att den också avslutades — tog fröken Jansson, som suttit
inne och arbetat hela dagen, på sig sin regnkrage, ty ute
ström-made sommarregnet genom skymningen, och gick till
närmaste biografteater. Vad staden var vacker genom detta
blida regns dunkelblå slöja. Silver strimmade blänkte
trottoarerna och vattenpussarna speglade lätta vita skyar med
rosen-rött sken i sina hjärtan, ty bakom dem höll den osynliga solen
på att gå ned. Gatlyktorna började tändas, lykttändaren med
sin långa stång gick framför henne genom parken och en efter
en lyste ljusen plötsligt fram — de sprucko ut som vita
blommor i det silverblåa dunklet. Fröken Jansson visste inte om
hon ville giåta eller skratta. Luften var så underligt lätt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free