Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liv, goda liv, så låt det strömma fullt
med vackra syner utom mina gränser,
vadhelst som kommer blir mig ändå hult,
och ögonblickets gyllne skönhet glänser
bäst i den blick, där utan avunds damm
i oskuld speglad världen träder fram.
❖ * *
ACK, ALLA LIV, SOM BLOTT I MÖRKRET LEVA ...
Ack, alla liv, som blott i mörkret leva
och vakna först vid nattens inbrott — glömda —
när skuggorna med askgrå händer treva
på deras drag, till daglig lögn fördömda.
Ty när vi se dem titt och tätt vid dager,
de slugt begagna våra blickars vana
vid denna gammalglans, som överdrager
med halv osynlighet den syn vi ana.
Så stå de där, år efter år, som döda,
och deras liv oss tyckas ofattbara,
ty intet sambands värmestrålar flöda
från dem till oss, för våra sinnen klara.
De gamla golven tungt i natten knarra
och knota över alla steg, som hårda
dem trampa, trampa, trampa, och de darra
för allt det onda grubbel, som de vårda
i stygga minnen, outplånligt nötta
och brända in i deras arma plankor —
av sjuka samveten, som gått sig trötta,
av drömmar sprängande förnuftets skrankor,
av febrars vådeld genom stolta hjärnor,
av långa vakors lönligt stigna gifter,
av hädelser, som fläcka himlens stjärnor,
av själens olycksfoster, brott och drifter,
vid vilkas dopakt natten med förtjusning
gör tjänst som fadder åt de små och svaga.
Allt minnas golven — in i dagens ljusning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
